Mamma hade städat och fejat i veckor. Eldat i kakelugnen en hel vecka i förväg för att få till en härlig värme. Och bakat bullar och kakor så det förmodligen räckt till ett helt kompani och ändå blivit över. Så kom kvällen. Prästen och prästfrun kom fullastade med psalmböckerna i högsta hugg. Grannarna droppade in och tog plats. Tror att alla våra stolar gick åt. Prästen pratade lite och så sjöng man några psalmer. Sedan hade vi, Pappa, systern och jag alltså, tränat in några låtar på blockflöjterna som vi spelade upp och det blev faktiskt riktigt uppskattat. Pappa Anders sken som en sol, stolt över sina duktiga döttrar. Prästen nickade och log och torkade bort en tår med en flik av den nymanglade, hemvävda linneduken. Rörd av stundens allvar. Prästfrun snöt sig försiktigt i sin broderade finnäsduk. Kakelugnen spred sin goda värme. Stämningen var lugn och fin. Vi, systern och jag, gladdes över att vi inte drabbats av något hysteriskt skrattanfall. Något som annars gärna dök upp i pressade situationer.
Mamma Gertrud for som en skottspole med kaffepannan mellan vedspisen och finrummet och trugade med kakfaten runt borden. Tanterna doppade finska pinnar och jitterbuggare och gubbarna drack kaffet på fat som brukligt var. Det var ett husförhör i vår barndom.
husförhör- nej, någon sådant var vi aldrig med om, min syster o jag. Förekom inte särskilt många kalas heller. En del julkalas förstås, firande av jämna födelsedagar och det riktigt STORA! Min systers bröllop, mycket i huset gjordes om. Då försvann den till stora rummet stängda dörren och två rum blev ett, men man kunde med ett tjockt draperi dra för, så lite av finrumskänslan fanns kvar.
SvaraRaderaÄven mitt bröllop- jag var ju liksom tvungen att gifta mej (60-talstypiskt) även mitt bröllop blev alltså hemma.
Minns väl hur isande kallt stora rummet var som stängt. Nåja, här i huset kan man få känna på kyla ibland också om man varit lat med eldandet eller som nu med de ruggigt kyliga nätterna.
Lite mindre frusen var man väl som barn antar jag. Då det var som kallast fick man en tegelsten som värmts i vedugnen invirad i ett tidningspapper. Ser mej sitta och långsamt vända stenen nedåt i bädden och sist när sängen var uppvärmd höll man fossingarna varma på den.
Värme behöver jag än mer nu fast då är det i form av ULLBÄDDEN- oumbärlig- inte ens sommartid läggs den bort.
Vilken vacker servis mamma Gertrud hade!
Är bara brist på plats i skåpen som fått mej avstå från liknande serviser.
Kerstin
Tack för tipset!! Tegelstenen, menar vi. Det ska vi absolut prova. Vad roligt att Du skriver. Fortsätt så bara!! Apropå servisen, den tar plats. Ett helt skåp fullt. Den servisen köptes när mamma och Pappa gifte sig. Fin och innehåller massor av delar. Nå, hur går det med fotograferandet?
RaderaNej men så roligt att begreppet husför fanns kvar så länge och i den formen!
SvaraRaderaSjälv har jag aldrig varit med om något sådant.
Däremot minns jag, att det fanns symöten i min hembygd, men där var väl prästen den ende mannen. Det skulle ju produceras alster till fasteinsamlingen, så prästen kom för att hålla en liten andakt.
Älskar de där sirliga rokokoinspirerade serviserna, men jag har faktiskt ingen själv. Nackdelen med dem är, att kaffet kallnar så fort i de vida kopparna.
Jomenvisst, men om man då drack kaffet på fat var det knappt ljummet. Men det var väl det som var meningen. Så var det på den tiden...
Radera