Då drog vi ner rullgardinen...

Fruktansvärd hetta, måste jag säga. Otrevlig och jobbig. Vid den här temperaturen med strålande sol hela dagarna så väljer jag att aldrig dra upp rullgardinerna när jag går upp i ottan. Allt för att eliminera att solstrålarna värmer upp hela huset. Alltså, man trevar runt i dunklet hela dagarna för så blir det om man har riktigt mörkblå rullgardiner som vi alltså har. Rätt mysigt faktiskt...

Annars har inte det där med gardiner bekymrat mig särskilt mycket under livet. Hängde det en tygtrasa i fönstret var jag nöjd. Var den också trevlig och snygg så var det bara bonus. Tills den dagen vi flyttade till vårt första hus, det lilla torpet i skogskanten - även kallad Lövstrandshålet av ortsbefolkningen. Bakom oss bodde en familj där frun i huset bytte gardiner så gott som oavbrutet. Hon hängde ut genom fönstret för jämnan och putsade fönster så det stod härliga till och dom tunna spetsgardiner vajade för vinden.

Det var då jag, helt ofattbart, också rycktes med i gardinhysterin. Faktum är att det blev rena rama tävlingen mellan oss två husmödrar. Ibland kom man hem från byn och då hade grannfrun varit rask och bytt gardiner. I absolut alla fönsterna och dom var ganska många till deras fem rum och kök. Turligt nog så hade vi bara några få fönster med våra tre små rum och så köket då, så jag var snabbare än blixten och slängde upp några nygamla gardinlängder och skrockade belåtet: "Där fick hon så hon teg!" och jag såg henne, grannfrun, skymta bakom sina nyuppsatta gardiner förmodligen redan inne i nya gardintankar.

Det gällde att låna ihop gardiner. Rota runt i skåp och lådor och sy om så man skulle ha något att bräcka grannfruns gardiner med. Ja, det var en slitsam tid måste jag erkänna...men man lärde sig mycket. Man fick liksom öga för vad som skulle kunna förvandlas till gardiner eller ej...

Nu har definitivt gardinhysterin lagd sig med många år till godo. Till midsommaren tänkte jag dock slå på stort och sy om Valdemars gamla gardiner till Lilla stugkammaren. Lätta, luftiga i en underbart somrig kulör. Jag nålade ihop längderna och satte upp dom för att kolla hur det färdiga resultatet skulle se ut. Men jag lät dom hänga kvar för att Valdemar skulle få säga vad han tyckte om fönsterdekorationen innan jag började klippa och sy som en fullständig galning.

Jag glömde visa Valdemar gardinerna och jag glömde ta ner dom för att börja sy. Dom hänger fortfarande kvar bara uppnålade över gardinstången och, faktiskt, det går alldeles utmärkt måste jag säga. Ingen har kommenterat det hela och allt är frid och fröjd. Och nu ser vi ju knappt gardinerna ändå då rullgardinerna alltid är nere...det är som ett ständigt mörker...i allt ljuset...