Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 30 september 2014

Jag ligger i bak-håll...

Mina anfall av bakning är ganska spontana och kortvariga. Nu råkade jag komma in i ett bak-flow som faktiskt har hållit sig kvar i flera veckor. Surdegsbröden avlöser varandra men ibland måste man pigga upp det hela med andra recept. Saftigt morotsbröd, skållat solrosbröd, groddat broccolibröd, timjandoftande tomatbröd, ostsmaksatt purjolöksbröd, ungersk potatisbröd...


Nu hade jag som av en händelse fått nys om ett grötbröd. Jisses, det lät ju bara så klämmigt, rejält och synnerligen nyttigt. Man skulle ta resterna av morgongröten och klegga ner i bakbunken. Rågflingegröt skulle man ha men jag gick som vanligt som kärringen mot strömmen och rakade ur det sista i havregrynsgrötskastrullen rätt ner i byttan.


Jag baxade fram Mamma Gertruds bakbord som Pappa Anders spikade ihop i början på 50-talet, ett gediget arbete, stadigt och väldesignat och så tungt att man knappt orkar lyfta det även om man gått på gym i åratal (ja, inte jag så klart). Är det månne gjort av ek? Tack vare detta att jag hällde ut massor av mjöl, eller "vettmjöl" som Mamma alltid sa, på bakbordet klarade jag att baka ut två limpor. Degen var så klart av den absolut kletigaste sorten men inte blev jag förvånad för det heller, för så brukar nämligen alla degar bli för mig. Ja, alla dom som inte blivit mer gummiliknande med utmärkt studsförmåga förstås.


Ut ur ugnen kom två limpor. Inte alls i den form som jag hade sett på bilderna, nej, dom var mindre och liksom lite väl platta, men det luktade alldeles underbart...


Hungrig och spänd på resultatet så störtade jag genast fram  och skar av två vrålheta brödskivor och tog mig en smakbit. Smöret som smälte av gräddningsvärmen dröp längs hakan medan jag glufsade vidare. Bröden kanske inte blev lika snygga som på bilden jag hade sett men jag ger mig den på att dom smakade mycket, mycket bättre än sin förlaga. Det är ju inte utsidan som är det viktigast, det är absolut insidan som gör det hela...ungefär som jag alltså, inte särskilt vacker men mycket innehållsrik...

måndag 29 september 2014

Altanröj som blev till garageinventering...

Höstdagjämning, höstmarken och altanröj hör liksom ihop som ler och långhalm. Att iordningställa altanen för vintern går väl rätt så lätt. Men det blir till att omorganisera garaget för att bereda plats åt alla saker som ska in under vintern.


Här är ett litet exempel på vad man kan hitta i skrymslen, hyllor och vrår i garaget.


Lite trevligt rostig kätting. Bra att ha att rassla med och skrämma alla godistiggande ungdomar på Halloween. Det står inte på innan det är dags...

 Här en vanlig grej eller möjligen kan det vara en typisk grunka. Då måste jag, Kulturtanten, få säga att jag aldrig och då menar jag aldrig någonsin har känt behov av dylik skapelse.



En rostig bönrostare. Tänk er att vakna på morgonkröken och känna en ofantlig lust att rosta några bönor och veta att man har just en sådan stående i garaget. Det kan man kalla livskvalitet...


Kamin med namnet Tor. En brasa att värma sig vid när nordanvinden viner runt knutarna och permafrosten bara är ett stenkast bort. Det är vad vi har att vänta...

söndag 28 september 2014

Gamla synder...

Idag kommer jag att bekänna en av alla mina synder. Under en, ganska lång, period av mitt liv var jag nämligen som galen i leopardmönster. Jo, det är sant. Fåtöljen här inköptes på det stora möbelvaruhuset för en herrans massa år sedan. Då klädd i ett väldans rosa tyg. Som sedan alltså förvandlades till en leopardfåtölj. Varför? Och har under dom senaste femton åren skylts under gamla filtar, stora tygsjok och andra dekorativa material.


Och precis som inte det räckte så gjorde jag om lampskärmen på denna gamla lampa som jag ropade in på en auktion i Odensvi socken 1979 för en simpel slant - fem kronor. Eftersom jag tänkte skaffa mig fler saker så ställde jag undan min nyss inropade lampa bakom en stugvägg och när jag skulle hämta den stod ett gäng killar och skrattade så dom höll på att kissa på sig och ropade: "Stackars, människa, som fick den här fulingen!" Kan väl bara säga att jag väntade en bra stund bakom stugknuten tills ungdomsgänget försvunnit mot parkeringen, ännu gapskrattandes.


Golvlampan har dock varit förpassad till kontoret i Stora stugan i många år. Ingen har saknat den, om sanningen ska fram. Men kanske den borde få en chans till och då kanske med en ny lampskärm. Ja, för har man en gång lagt ner hela fem kronor då vill man också ha valuta för pengarna.


Fåtöljen ska också få ett nytt liv. Valdemar valde ett trevligt skogsgrönt tyg. Och denna gången en riktigt möbeltyg och inte dom billigaste tygerna från tygavdelningen som jag annars brukar välja. Nu är det bara att leta fram sysaxen, häftpistolen och sätta fart. Den fåtöljen kommer att passa ypperligt bra i jaktkojan nu när älgjakten snart börjar...och vi som inte ens jagar...synd på så rara ärtor...

lördag 27 september 2014

Höstmarken eller Tre små gummor skulle gå en gång...

Där gick årets höstmarknad av stapeln...


Tunnbröd, älgkorvar och korvar av ren


Godis i långa rader

 















Två par norskesockor och ett par höstkängor till Mannen. Som gjorda för långa höstpromenader. Hunden hoppar och ylar av promenadlycka...


Själv köpte jag mej ett par torgvantar. Bra, tyckte Mannen, "Dom kan du ha när du ska spela fiol på gågatan"... Ska bara ta en snabbkurs i violinspel först sen så. Fast hur svårt kan det va när man har fiolspelandet i blodet efter pappa Anders...



Och till sist gjorde vi det stora fyndet, mirakelslangen. Mannens kommentar, "Vi tar en grön så syns den inte i gräset". Liten och skrynklig ligger den där. Bara fem meter lång men koppla den till vattenkranen och vrid på så växer vattenslangen sig lång på bara några sekunder. Femton meter lång blir den och räcker hela tomten runt. I alla fall runt vårt lilla hemman...

fredag 26 september 2014

Året var 1957...

Av någon konstig anledning så hittade vi en veckotidning i den där gamla kistan som vi baxade fram och som senare blev till vårt magnifika soffbord. Allers, nummer 18, 5 maj 1957. Denna spännande avisa kunde man köpa över disk för exakt 60 öre.


Antagligen inhandlade våra föräldrar denna tidning för att salutera att Kulturtanten snart skulle komma till världen, snacka om att slösa på hushållspengarna. Vilken tidning, spännande artiklar, underbar reklam och gastkramande noveller. Allt i ett liksom även om den kostade en rejäl hacka.


Här en riktigt genomtänkt reklambild. Den tidens busiga barn och en stackars moder vars nerver håller på att gå upp i rök. Och vad tog sig ungarna till med, jo, dom satte en bulldeg på jäsning och så tog dom sig friheten att baka ut alldeles underbart goda, välgräddade kanelbullar.


Ja, jösses, hoppas att dagens barn inte hittar på sådana hyss.



Behöver du en "förunderlig förmåga att lätta upp humöret"...så på med kaffehurran för sjutton gubbar...

torsdag 25 september 2014

Så tar vi tagelskjortan på...

Idag vankas det raggmunk i det Kulturtantska hemmet.


Av denna färgglada röra ska det snart bli andra bullar av.


Gyllenbrun och härlig ligger raggmunken på tallriken och bara väntar på att ätas upp.


Med stekt fläsk och lingonsylt till munken så är måltiden komplett.

Men vad betyder ordet raggmunk? En munk som knallar runt på byn och raggar? Eller nåt som raggare brukar inmundiga? Eller kanske rent av en munk som reser ragg? Ja, inte vet jag men vanvettigt gott blev det i alla fall...

onsdag 24 september 2014

Finn fem fel...

Titta på denna alldeles fantastiska skapelse och njut. Men det gjorde inte jag, ja, njöt alltså, när jag började med detta stickarbete, absolut inte.


Om nu någon rörs till tårar av detta verk och kanske rent av tänker: "Vad den stackars lilla människan måste vara duktig. Hon har en talang som få har, ja, kanske hon till och med är världsmästare." Men så är ju inte fallet. Jag gjorde som jag alltid gör. Fram med några nystan fulgarn och så liksom bara börja provsticka. Inte bara en gång utan kanske sju eller åtta gånger. Första gångerna tror man ju så klart att det är fel på mönstret och man hoppar och skriker ut sin förtvivlan. Det var många typ, lyft en maska, då gäller det att inte ta fel och satsa på ett omslag som jag gjorde dom första fem provgångerna och då blev det lite körigt med antalet maskor.


Så helt plötsligt får man kläm på det hela och då vill man aldrig sluta. Jag tog faktiskt med mig stickningen i sängen och fortsatte en bra stund efter att jag hade släckt och det gick alldeles utmärkt. Det kändes som om jag aldrig gjort något annat än just stickat det där mönstret hela livet.


Nu hade jag ju ett tunnare fulgarn och mindre stickor än vad man skulle ha så den kudden som jag hela tiden hoppades på blev till en
mer sjalliknande sak, vad det gäller bredden. Nu är nystanet slut och jag står med en alldeles, underbart, välstickad sjal...det är bara det att sjalen är halv och jag har inget mer sådant fulgarn...men vad gör det, det finns dom som aldrig stickat en sjal i hela sitt liv, kanske inte ens en halv...så där ligger jag på plus...


Den som finner fem fel på första bilden vinner två av mina krokigaste stickor ...redan instickade och uppvärmda...

tisdag 23 september 2014

Dags att möblera om...

Vissa dagar fylls med ganska tråkigt trädgårdsjobb. Att baxa in alla trädgårdsmöblerna föll på min lott, i år igen, men är dock inte helt säker på om det verkligen var en vinstlott. Konstigt nog har vi flera rekreationsplatser runt på gården och jag undrar i mitt stilla sinne: "Varför då?" Vi sitter ju knappt ner någon gång. Man står med kaffekoppen i hand och får snabbt kasta i sig det kokheta kokkaffet medan Kulturtanten står och stampar, tittar på klockan och trummar med fingrarna mot skottkärran som raskt ska sätta fart, eller räfsan som helst ska räfsa så det ryker, eller på enorma stenbumlingar som ska flyttas eller mot motorsågen som ska dras igång...


Sitter vi ner någon enstaka gång så är det vid fikastället framför köksfönstret och den står ju ute jämt. Kunde man kanske dra ner på antalet trädgårdsgrupper och få lite gesvintare både vår och höst. Eller helt enkelt dra in på antalet kafferaster. Jag får väl ta upp mitt förslag vid nästa möte hemma på logen...


Alla stolar och bord ska pressas in på logen och jag säger bara det - lycka till...Fick helt plötsligt för mig att det kanske var dags för vintertid, så kallt som det var i morse, och man har ju hört det där med att "ställa tillbaka trädgårdsmöblerna - ställa tillbaka klockan." Nästan varje år tar jag fel, ställer fram klockan när man ska dra tillbaka och vice versa men i år var jag till och med en månad för tidig såg jag när jag kollade i almanackan under min väl unnade långa, härliga kaffepaus. Jaha, det blir väl bara till att baxa ut möblerna igen då...

måndag 22 september 2014

Frits du, Maja du, så ska vi hat...

Två burkar ur Anita Nylunds serie: "Vår lilla stad"


Frits friska fisk och Majas mejeri.


Här visar Frits stolt upp sin friska fisk medan sillen ligger packad.


 

Maja är populär bland staden alla strykarkatter... Nu är jag bara på jakt efter sockerströaren "Sockerpullan"...

söndag 21 september 2014

Bautakastanjer...

Jättestora hästkastanjer upphittade. Någon som tappat dom? Kan återfås mot beskrivning...


Kan dom möjligen vara genmanipulerde eller har sommarens heta sol och tropiska värme fått dom att växa sig till gigantiska frukter eller bär eller frön eller vad det nu är för nåt.



Tänk er att få ett gäng kastanjer i huvudet, man skulle känna sig som ett nynaggat knäckebröd, redo för gräddning...
 

Vid minsta antydan till blåst kommer jag i alla fall att bära hjälm vid promenad under dessa monsterfruktsträd...


lördag 20 september 2014

Tillhör du miljöklassen...

Jag tycker att det är väldigt svårt att hålla isär alla olika sorters miljöanpassade odlingsmetoder och försöker på ett enkelt sätt lära mig lite mer om själva uppdelningen. Som till exempel:

Vad är närodlat, egentligen? Det var faktiskt Storasyster Yster som informerade mig om detta. Närodlat det är när jag öppnar köksfönstret, hänger mig ut, med risk för mitt liv (45 cm fallhöjd), och knipsar av några röda, solvarma tomater från tomatplantan, som växer längs stugväggen, och lägger dessa direkt på tallriken. Ja, liksom korta transporter och man vet vem som odlat tomaterna.

Ekologiskt, där har jag kommit på en naturlig förklaring alldeles själv. Det är när jag ropar till Kulturtanten som står uppe vid logen: "Gräver (spettar) du upp lite pepparrot?" varvid ljudet slår mot det stora stupet och ekar tillbaka: "Gräver (spettar) du upp lite pepparrot?" vilket då ger eko-log-isk pepparrot. Inga bekämpningsmedel och ingen konstgödsel, nej, vi har ju dynghögen precis bredvid.



Kravodlat, det måste vara det odlandet som var när Mamma Gertrud hade krav på oss flickor att vi skulle ge oss ut i potatislandet för att rensa ogräs, dag efter dag, i gassande sol. Fast det där med att "djurens välfärd" skulle prioriteras kanske vi missade - fick man verkligen inte smälla till irriterande bromsar eller snuskiga bärfisar? Men "hänsynen till klimatet" tog vi på absolut allvar - vi gick aldrig någonsin ut i potatislandet när det spöregnade. Reglerna för "socialt ansvar", ja, att arbetstagarna skulle kunna organisera sig, det stämde perfekt på vårt odlande - tröttnade vi systrar på ogräsrensningen så sprang vi bara och gömde oss. Alltså kravodlad potatis.

Summa summarum - gårdens odlande har genom åren
varit ganska närodlat, ekologiskt och kravodlat...ja, om man bortser från dom däringa bromsarna som fick ett hastigt och icke så lustigt avslut...men man kan ju inte vara helt perfekt jämt heller...

fredag 19 september 2014

Flygande tefat...är det möjligen dags för disken......

Av någon konstig anledning råkar jag hela tiden ut för en massa läskiga och ofattbara saker, eller låt mig drista till det hela och säga - ufo-ttbara saker. Härom natten då jag var uppe och nattvandrade, som vanligt, råkade jag göra misstaget att kasta ett öga ut genom ena vindsfönstret. Där bakom garaget, ovanför det branta stupet, lyste det som en stor lampa mellan granstammarna. Jisses, tänkte jag, är det fullmåne igen? Men stillade mig raskt med vetskapen att så dags på natten såg man inte månen just där, oavsett fullmåne eller ej, nej, den brukade vid detta klockslag, halv två, titta in genom det andra vindsfönstret.


Tefat som nyligen landat...

Jag stod länge och tittade och till slut fick jag lov att väcka Valdemar som just då snarkade på som bäst. "Du måste vakna och titta på det här konstiga ljuset uppe i skogen!" skrek jag upprört. Han vacklade upp, ställde sig vid fönstret och kikade ut med sömndruckna ögon. "Ja, men det där är ju solen som är på väg upp." sa han helt ointresserat. "gå och lägg dig igen!" och det var precis vad han själv gjorde.

Teservis efter Faster Vera...

Vadå, solen på väg upp klockan halv två på natten mitt i september? Jag stod kvar på mitt pass vid fönstret tills ljuset helt plötsligt försvann och då kröp jag ner under täcket och drömde mardrömmar om fruktansvärda ufon.

En gång, för många år sedan, skulle jag hämta tidningen. Det var på den tiden dom precis börjat med morgonutbärning även på landet, vi som annars var vana att få tidningen ihop med posten i tvåtaget på eftermiddagen. Klockan var väl strax efter sex på morgonen och jag skuttade glatt iväg genom kolmörkret. Av någon konstig anledning vände jag mig om och tittade ut över åkrarna. Ett starkt ljussken lyste över trädtopparna bakom sjön. Ljuset åkte åt ena sidan, sen tillbaka och sen åt andra sidan och så tillbaka igen. Så plötsligt sänks det starka ljusskenet sakta ner bakom trädtopparna och jag hör ett fruktansvärt brakande och knakande.

Livrädd lade jag benen på ryggen och rusade hem det fortaste jag bara kunde. Kastade mig på telefonen och ringde till Valdemar och då plötsligt slocknar alla lamporna, det blir helt svart i hela huset. Precis som jag hade läst om, och fasat för i åratal, ett ufo landar och all elektricitet lägger av. Men vid närmare kontroll, när det hade ljusnat, så hade inga träd brutits av. Ingen flygande farkost kunde hittas. Ingen annan hade  heller märkt något. Bara jag. Vad var det som hade hänt?



I ungdomens dagar hade vi systrar sett ett superläskig film om rymdvarelser. En fruktansvärd upplevelse då jag var livrädd för utomjordingar av vilket slag det vara må. Dessa rymdvarelser föddes ur stora pumpaliknande saker och förökades i massor här nere på jorden. Dagen efter låg jag hemma i det lilla flickrummet och läste Starlet i godan ro, drömde om han med stort H och tyckte livet var alldeles toppen-underbart. Då uppenbarar sig plötsligt min syster i dörröppningen med en jättestor pumpa i famnen. Hon bara stod där, helt gravallvarlig och sa inte ett ord.

"Sluta larva dig!" sa jag irriterat till henne. Men hon reagerade inte alls utom kom i stället sakta emot mig med den där avskyvärda pumpan som hon lade bredvid mig. Nu gallskrek jag hysteriskt: "Men lägg av nu, det är inget roligt alls!" Kommer inte ihåg hur det hela slutade. Förmodligen började hon välan gapskratta åt mig men jag tror att det var precis då, precis där, som mina nerver började krångla på allvar. Gissa om min skräck för ufon tilltog efter den upplevelsen. Jag blev till och med livrädd bara jag såg ett tefat (därför har jag alltid hållit mig till kaffe)...och än idag kan blotta åsynen av en pumpa få mina nerver att dallra...

torsdag 18 september 2014

Jag höll på att få slag...

Nu var äntligen tiden inne då det var dags att prova det "nya" slagbordet. Turligt nog så var yngsta dotra hemma och hjälpte till med att baxa fram bordet ur sin vrå. Ingen direkt lätt sak men med gemensamma krafter så fick vi bordet på plats.


Oj, så vitt och fint. Det var visserligen lite trögt att få upp själva bordsskivorna som förargligt nog hade liksom torkat fast i målarfärgen. Men med lite (=ursinnigt) ryck och slit så kom dom loss.


Jisses, vilken plats det blev runt bordet och jisses, vilken plats bordet tog. Hela kammar´n blev som övermöblerad i ett nafs och man fick riktigt duktigt dra in magen för att komma förbi och fram.

 
Det kan bli något trångt för dom stackare som får sin bordsplacering just där lådorna är byggda så man får tänka till ordentligt och bara sätta dom med taxliknande ben där. Eller någon med riktigt smala spiror som kan få in bägge benen mellan mittpinnarna (jag säger bara lycka till).

 
Annars kan jag bara säga att jag är supernöjd med resultatet av bordsrestaureringen. Ja, visst, det blev ju både stadigt och fint och bordets lack den glänste...och det som sagts så många gånger förr - finns det hjärterum så finns det stjärterum...

onsdag 17 september 2014

Är kall gröt varmare än god?

Har ni någonsin ätit Davosgröt? Vad skönt att höra att flera av er där ute aldrig ens har varit i närheten av denna gröt. Jag visste inte att det fanns något ätbart med den beteckningen... tills idag när min kompis Etha meddelade att i morgon ska vi äta denna energistinna gröt till frukost... huvva...



Chiafrön. Vad säger ni? Felstavat? Ska kanske vara Chinafrön? Nej, inte alls. Rättstavat så att det skriker om det - CHIAFRÖN. Man rör bara ihop chiafrön, havregryn, yoghurt och lite bär, på med burklocket, in i kylen och invänta morgondagen.


Vid ättillfället på med mera bär från skogar och ängar och bara njut...



Men, kära nån, det ser ut som missfärgad grodrom. Kan detta verkligen gå att äta?


Kanske tar jag vaniljbullarna i stället. Känner igen både färg och form på dessa bröd, dom skulle säkert funka alldeles utmärkt till yoghurten. 

tisdag 16 september 2014

Har du dubblat dosen...

Jag, personligen, tycker att det är bra att hösten kommit, ja, så känner jag det faktiskt. Vi kommer ju liksom ändå inte undan den kalla årstiden så varför spjärna emot. Hösten kräver inte så mycket, på något sätt. Man behöver inte springa ut i trädgården och vattna och pyssla med blommor och blader. Man behöver inte vara ute hela tiden bara för att solen skiner från den molnfria himlen. Man behöver inte gå omkring halvnaken för att blotta vältränade och solbrända kroppsdelar ( ja, såsom armar och ben alltså). Man behöver inte vara så himla pigg och glad längre och det är helt okej att sitta inne och bara tjura.



Nu är det definitivt dags att plocka fram sina hälsokostpiller, vitamindrycker, mineraltabletter och alla humörhöjande medikamenter. En höst var jag synnerligen gammal, trött och nerverna trasslade infernaliskt mycket då kom Kulturtanten hemkörandes med hela baksätet fullt av nyinförskaffade medel. Till mig. Lite rörande faktiskt, storasyster tar hand om sin lillasyster. Fast jag vet inte riktigt om det stämde när det väl kom till kritan. Hälsomedlet var nämligen av den absolut värsta sorten. Diarréfärgat, trögflytande och oerhört osmakligt. Jag blev tvungen att både hålla för näsan och blunda när jag tvingade mig själv att inmundigade sörjan. Hur det än var så kände jag mig nog lite piggare av den kuren eller var det bara tron på medlet och hoppet om att bli bättre som gjorde det hela? Spelar roll...

Vid ett annat tillfälle köpte jag hem ett, för mig, helt nytt preparat som jag gladeligen hinkade i mig. Bara efter att par dagar så hände det något med mig. Allt kändes så himla lätt och jag nästan flög fram, jag tror inte ens att jag vidrörde marken när jag vräkte mig framåt, jag skrattade högt åt allt och inget, jag skojade och skämtade högt och lågt. Jag kände inte igen mig alls så jag blev tvungen att sätta mig ner och ta ett allvarligt snack med mig själv. "Såja, Lilla gummann, nu får du ta det lite lugnare för du ska välan inte förta dig helt heller. Det kommer snart att gå över snart, vänta bara!" Ja, visst och så blev det. Allt lugnade ner sig och allt blev som vanligt...

Jag har ju ett favvopreparat som är järnberikande och synnerligen stärkande. När jag öppnar den flaskan så känns det liksom bara - botten upp. Medlet är gott, luktar gott och gör gott. Nu finns ju också det där braiga kosttillskottet som det görs reklam för i tv som jag så klart har provat med resultatet att jag aldrig någonsin haft så ont i kroppen. Men det kanske tar ett tag innan det liksom verkar på en gammal kropp med tunnliknande mellanparti...

Annars har Kulturtanten ett medel som hon kört med i åratal och som är liksom allround. Mår man dåligt tar man en slurk. Drabbas man av insektsbett eller eksem så är det bara att smörja på utvärtes. Jag slår vad om att man också kan steka i det, putsa silverljusstakar och kopparbunkar och även ha det som hårstajlingsprodukt när man ska göra underbara håruppsättningar (??)...allt i ett liksom...men frågan är - funkar det för mig...