Pappa brukade lyxa till det med en pilsner till söndagsmiddagen. Detta var så naturligt och självklart att jag som liten flicka trodde att han hette Anders Pilsner. Fast han faktiskt hade begåvats med namnet Anders Vilner. Döpt efter en tidningsredaktör på 1920-talet. Fast Anders hade han efter hans morfar Anders Larsson.
På helgerna brukade Pappa vila middag efter maten. Han låg där på den hårda kökssoffan med en tidning över ansiktet. Vi ville vara snälla mot Pappa och hämtade en kudde från kammarsoffan till honom, som han faktiskt tog emot, fast han nog hellre hade legat hårt, ja, ni vet...

Pappa Anders kopplade gärna av med att ta sig ett dopp nere i sjön. Han "friskade kroppen" som han kallade det. Så hade han ju en teori. Det var att "hade man nu tillgång till en sjö bara ett par stenkast från gården då skulle man också använda den". Därför började Pappa bada redan sista april och slutade tidigast vid Allhelgonahelgen. De tidiga aprilbaden var verkligen uppfriskande. Ibland kändes de som en "nära-döden-upplevelse" men man härdade ut. Tråkigt nog är det bara en i familjen som fortsätter denna tradition. Det är den stackars Lilla gummann som fått det hedersamma uppdraget. Om hon är tacksam för det? Måttligt...

Bäst av allt tyckte Pappa Anders om att slå sig ner vid köksbordet, skruva upp "kaffeflaska" och hälla upp en slurk. Knacka ur pipan mot askkoppen, ta fram Hamiltonpaketet och stoppa pipan, sakta och omsorgsfullt...ja, så kopplade den månskensbonden av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar