En genomklappning som heter duga...

Efter två tuffa dagar vid vedklyven tog jag slut. Vaknade av en total låsning av hela ryggpartiet. Trodde först att det bara var en släng av ryggskott men, nej, det var betydligt allvarligare än så.

Feberångorna steg. Ryggen värkte. Krafterna var totalt obefintliga. Jag fick tillbringa hela lördagen och halva söndagen i sängen. Orkade inte titta på tv. Öppnade inte en bok. Ville inte ens lösa ett korsord. Och då är det allvarligt ska jag säga. En rejäl genomklappning kan man gott säga. Kunde knappt vända mig i sängen på grund av ryggsmärtorna och kraftlösheten. Kulturtanten tyckte vi skulle starta upp ett vändschema så jag skulle undkomma liggsår. Jag kände bara att är jag inte bättre i morgon då får jag söka plats på ålderdomshemmet.

Sjutton också, vi som skulle jobba så fruktansvärt mycket på gården. Kulturtanten och Svågern hade anlänt redan på fredagskvällen iklädda arbetsmundering. Men tur i oturen, så hade jag varit så förutseende att jag skrivit ner en lista på vad som behövde åtgärdas. En mycket lång lista. Men butikschefen Valdemar kastade sig omedelbart över listan. Greppade motorsågen och gav sig på dom torra träden vid garagebacken.

Kulturtanten intog position vid vedklyven och lämnade den inte förrän mörkret la sig över gården. Svågern valde sågen och kapade upp den sista veden. Snabbt som en höna skiter, faktiskt, men då var det också en hockeymatch som hägrade.

På söndagseftermiddagen piggnade jag till lite grann. Rullade ur bingen och orkade till och med ta mig ut. Ja, det var skönt att det vände. Så än är det lite liv i gummann...