När bilen gick till väders...

Så var det dags för bilbesiktning igen. Jösses, vad tiden går...

I ett svagt ögonblick råkade jag lova Valdemar att jag skulle följa med in till stan och till macken för att fräscha upp bilen inför årskontrollen. Om jag hade vetat vad som skulle hända min lilla bil så hade jag aldrig i mitt liv hängt på.

 

Bilen kördes upp på lyften och gick helt rått till väders. Ända upp till taket i gör-det-själv- hallen. Jag fick lust att bara hoppa och skrika men jag bet ihop. För hur mesig får man egentligen vara? Det hela slutade faktiskt med att jag helt bekvämt löpte fram och tillbaka under bilen och drog i muttrar och bultade och slog för att kolla upp stabiliteten i underredet. Men visst höll jag hela tiden ögonen på själva lyften för att se att den inte helt apropå skulle råka sjunka neråt.

Fast jag har varit med om betydligt värre saker, ska Ni veta. För när vi var unga, Kulturtanten och jag, då fick vi regelbundet lektioner i bilvård av Pappa Anders, vi skulle minsann klara oss fast vi var flickor (?), tyckte han. Om vi var särskilt intresserade går jag inte in på just nu men det var liksom aldrig läge att tacka nej till en sådan bilreparationsinformation.

Jag minns den gången då jag skulle krypa under bilen och försöka få loss det trasiga och rostiga avgasröret. Pappa kröp med under den gamla Amazonen, ivrigt hejande och tjoande, allt för att jag skulle överleva min svåra klaustrofobi. Jag låg säkert en hel eftermiddag  under bilen innan jag fick isär det förbålda röret. Hela tiden livrädd för att bilen skulle halka av dom gamla björkkubbarna som Pappa stadgat upp det hela med. Men det fanns absolut ingenting som var omöjligt...tyckte Pappa ja...

Ja, precis så här ser min lilla bil ut. Tror någon möjligen att den går igenom besiktningen...