Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 3 november 2015

Över Ålands hav...

Vi samlade ihop familjen för att fira Johanna Nyponros 30-årsdag genom att ta en sväng över Ålandshav 


Alla var på ett strålande partyhumör och resan blev som ett minne för livet men det fanns dock ett och annat smolk i bägaren. Det började faktiskt redan på parkeringen vid järnvägsstationen där bussen skulle avgå ifrån. Vi hade så klart tagit min halvrostiga bil för då skulle det inte göra något om någon ouppfostrad person fick för sig att stjäla eller sabba bilar. För inte ville Valdemar riskera hans nyvaxade röda Volvo heller...

Det visade sig direkt att bakluckan gått i baklås och tråkigt nog låg ju alla våra väskor där. Valdemar ville briljera som den före detta bildelsspecialist han faktiskt är. Han blippade med det fjärrstyrda låset, ryckte och drog i alla lås och provade faktiskt till och med att hysteriskt sätta hela bilen i gungning så att den nästan hoppade ur parkeringsrutan. Då kom en i gänget på att vi kunde baxa ur resväskorna inifrån. Yippie, vilken bra idé!

Gubbarna tyckte att den bästa för det uppdraget var just jag!? Så jag fick vackert åla in i bagageutrymmet och slita och dra ut väskorna. Ingen brydde sig att jag hade finaste, silkigaste paljettklänningen och klackskorna på, inte heller att håret var både tuperat och sprejat...


I Stockholm på terminalen strålade vi samman med Salaborna. Kulturtanten och Svågern som hade väntat där sedan flera timmar. Inte en matbit hade gått att köpa och inte ens den där efterlängtade ölen fanns inom räckhåll dom fick helt enkelt hålla tillgodo med ett glas vatten...men blotta åsynen av oss älskade familjemedlemmar fick deras humör att stiga flera meter...


Det blev god mat, dans och karaoke, champagefrukost och lite shoppande. Därtill så förstörde Kulturtanten åtskilliga hyttnycklar. För trots upprepade påminnelser att absolut INTE ha kortet bredvid mobilen, då det kunde laddas ur, så sabbade hon hyttnycklar på löpande band. Tur att jag fanns som lotsade henne in och ut i hytten.

På morgonen när jag klättrade ner från överslafen så kände jag mig både vinglig och ostabil. "Vad drack jag igår kväll egentligen?" Det hela förklarades med att det rådde styv kuling och båten guppade och skuttade lite hur som helst och nästan alla ragglade framåt. Svågern som är synnerligen brydd för sjösjuka fick genast lägga sig i hytten tills värsta anfallet gick över...

Ja, det blev en resa att minnas. Kanske allra helst för att jag nästan bara inkommen innanför Lilla stugdörren bara liksom råkade slå i lilltån så det brakade och knakade så grannarna över skogen borde ha hört hela händelseförloppet. Men inte var den tån bruten, heller...sa Valdemar i alla fall. Men trots detta var tån onormalt utspretad och allt eftersom så blev den blåsvart, svullen och mycket smärtande. Ambulansen? Akuten? Inte heller, jag körde Pappa Anders metod för brutna tår. Fram med rullen med isoleringsband och snodde runt några varv och stagade upp lilltån med ringtån...

För vad bryr sig en äkta sjöbjörn om en simpel bruten lilltå...

6 kommentarer:

  1. Vad härligt med en gemensam tripp över havet och missödena gjorde den kanske ännu mer minnesvärd :)
    Ta hand om din lille tå!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska säga precis som det är - den tån kommer aldrig att bli sig lik igen...

      Radera
  2. Hahaha, vilket härligt inlägg som gjorde mej på riktigt gott humör såhär på kvällskvisten. Hoppas jag kan sova nu efter skrattattacken... ;)
    Krya på stackars tån!
    Kram Annica

    SvaraRadera
  3. Ja, ibland är det kul att komma hemifrån och inte bara stå på vedbacken och stampa...

    SvaraRadera
  4. Hahaha :-) Underbar berättelse ur livslevande livet! Fick mig ett gott skratt över synen på dig i paljettklänningen när du skulle baxa ur väskorna! Ja, man får inte roligar än man gör sig :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste ju ställa upp för familjen...i alla väder...och i alla kläder...

      Radera