Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

söndag 10 januari 2016

Tidigt i ottan...

Mina ensamma tidiga morgnar är ett måste för mig. Inbillar mig själv att jag behöver tid för att filosofera och fundera i fullständig koncentration i fullkomlig tystnad för att utvecklas rent mentalt men mest kanske det beror på att jag är lite (?) morgonsur och behöver lite tid för att tina upp innan jag möter mänskligheten...för allas bästa. Och det gör jag bäst i ensamhet...


Jag börjar med att tända i vedspisen. Sju-åtta späntstickor inrullade i några tidningssidor och några halvstora vedklabbar trycks in i spisen och så få fart på elden.

Så plocka fram frukosten och på mala på kaffepannan. Tända ett ljus på köksbordet, starta upp datorn och så är allt klart. Så gör jag mig  själv klar för morgonmys av bästa sort. Jag drar på ett par raggsockor till, sätter mig på fällen på kökssoffan, lägger över mig en filt och tar en över axlarna (som skydd för fönsterdraget) och så bäddar jag med sköna kuddar runt om mig.



Nu börjar det underbart härliga frukostmyset. Men oj, jag måste lägga in mer i spisen. Upp från den sköna filtvärmen för att proppa vedspisen full med ved och så tillbaka till soffan för att bädda ner mig igen.

Jag surfar runt på bloggar och hemsidor och inser så att jag glömt ta med kaffekoppen. Det är bara att kliva upp ur filthögen igen och hämta kaffet för att sedan stoppa om mig under kuddar och filtar.

Väl nerbäddad och inmyst så ringer telefonen. Vilken såklart ligger i kammaren så det är bara att hoppa upp från kökssoffan och toffla iväg för att svara innan Valdemar råkar vakna ur sin skönhetssömn för han behöver den så väl (?). Och sen är det äntligen dags att knö ner sig i soffvärmen igen. Och sedan ska det bara läggas in i spisen och sen fyllas på en påtår kaffe och så det dags att lägga in i spisen och sen...

Till slut är jag så trött att jag lägger mig på kammarsoffan för att vila en stund och precis då när jag sluter mina trötta ögon så hör jag resoluta steg i vindstrappan och jag möts av Valdemars morgonglada tillrop: "Hallå, hallå..."

Morgonstund har guld i mun...

6 kommentarer:

  1. Låter som livet, precis som det är.
    Fin blogg.
    Hanna

    SvaraRadera
  2. Känner väl igen det där med att hålla elden i vedspisen igång, men det låter såååå mysigt att bädda ner sig i en kökssoffa medan elden knastrar och dagen gryr! Att det sen inte alltid blir så där optimalt som man skulle önska av en tyst vintermorgon känns som om det är precis så som livet är!
    Önskar att jag hade vår planerade braskaminen på plats så den kunde få höja mysfaktorn idag när snön yr utanför husknutarna.....eller det kanske är lika bra att den inte finns där än så jag inte fastnar här i bloggvärlden istället för att röja undan det sista av julen som jag hade tänkt :)
    Ha en fin måndag!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från tidig morgon till i femtaget på eftermiddagen så eldar vi i vedspisen och sen startar vi upp en brasa i kakelugnen. Mysigt men det är ett heltidsgöra! Snö idag med så snöslungan har gått varm! Ha det så bra!!!

      Radera
  3. Härlig medryckande berättelse igen, du är så bra på att målande beskriva den fina känslan, känns nästan som om jag var där i köket. Minns med glädje det sprakande ljudet från spisen, blev nu en bra morgon! (våra föräldrar hade järnspis i sin sommarstuga)
    Kram från Elisabeth som idag pulsar i snö men tar ändå omvägen förbi logen för att säga hej och vi ses igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan hålla med om att det var synnerligen snöpulsigt i morse men vi har slungat och skottat snö hela dagen. Ha det så bra!!!!

      Radera