Fullkomligt spelgalen...

... är Kulturtanten. Alltså...

Varje gång familjen strålar samman hemma på fädernegården så är det vissa traditioner som ska följas. För inte sitter vi, som alla andra, i pergolan och njuter av ett glas kallt rosévin, och vickar på tårna i den ljumma kvällsbrisen heller. Nä, vi spelar spel...

Det kan vara allt från "Mitt första spel" med skunkar, långörade harar och ekorrar så det står härliga till, Bingospel, där ett och annat nummer fattas och jag alltid får den brickan som kräver just dessa siffror och kan således aldrig någonsin vinna, eller också spelar vi den nya absoluta favoriten "Allt som flyger"

Alla i familjen måste obönhörligen vara med för ingen kommer undan med livet i behåll. Spelresultaten noteras och dokumenteras noggrant. Det har till och med gått så långt att vi kallar det för "speltouren"...

Jag har ända sedan barnsben avskytt att spela spel. Pappa Anders tyckte dock att spel absolut skulle spelas och då skulle minsann alla vara med. Jisses, vad jag slet med det förbålda Kinaschacket, det var som en mardröm som aldrig tog slut. Vadå, Kinaschack när jag inte ens kunde den svenska varianten...

I vilket fall som helst sitter jag där bänkad vid köksbordet med spelbrickor och hopppluttar varje gång det drar ihop sig till kamp. Chipsskålar och godispåsar finns tillhands därtill också välfyllda glas av diverse läskeblask och Kulturtanten fullkomligt lyser som en sol medan hon skuttar runt av glädje med protokollet i högsta hugg...och man ber en tyst bön: "måtte jag få en skunk å det snaraste så spelet snabbt är över..."