Gumman i lådan...

Häromdagen samlade jag och Kulturtanten alla våra krafter och tog ett pass i projektet vindsröjning. Igen! Ska sanningen fram så har det hållits ett otal röjningar ända sedan Pappa Anders gick bort för 32 år sen men det finns liksom inget slut...

Kulturtanten har nämligen ett nytt mål här i livet; att göra sig av med tre saker varje dag vilket innebär ett herrans arbete då hon inte slängt en enda sak på ca 50 år. Utan tvärtom bara inhandlat saker på loppis i parti och minut.

Nu satsade vi på tre högar precis som alla andra effektiva röjare gör; en hög som skulle sparas, en hög som skulle till loppis och så en som skulle slängas.

Det flög urväxta kläder, gamla pjäxor och trådslitna gardiner  genom luften och vi två systrar sprang som yra höns och helt plötsligt förlorade jag balansen och efter ett vacklande, vinglande och ett förtvivlat parerande för att försöka få styrsel i kroppen så, duns, ramlade jag resolut rätt ner på ryggen i en packlåda. 

Kulturtanten stod som paralyserad en kort stund innan hon förstod att jag överlevt fallet då brast hon ut i ett hysteriskt gapskratt. Inte ens jag kunde hålla mig utan storskrattade rätt ut medan jag kämpade vilt för att ta mig upp ur papplådan. Ett tag befarade jag att jag skulle få gå runt med en låda på ryggen resten av mitt liv likt en sköldpadda. För lådans storlek var nämligen två nummer för liten för min kropp.

Röjningen fick ett abrupt slut och jag haltade mig framåt och räknade efter hur många ben som var brutna i kroppen medan Kulturtanten muttrade "Och nu var den papplådan förstörd för all framtid den som kostat femton kronor på COOP"...