Sicket dåligt maskrosår i år......

Jag hyser en viss förkärlek till maskrosor. Tänk Er en hel åker full med gula, fina maskrosor. Det är så man ryser hel och hållen. Jag förstår dock att inte alla delar mitt intresse. Folk skyr maskrosor som pesten. Rycker bort blommor och gräver bort rötter. Sprutar till och med blomgift för att försöka förinta de gula växterna och förhindra dess framfart i trädgårdarna. Men alltså inte jag. Tvärtom.

Jag försöker till och med smycka och dekorera med, just det, maskrosor. En trevlig aktivitet är att göra maskroskronor, som ett komplement till dom där gamla vanlig maskroskransarna, som ändå alltid bara går sönder.

Man behöver en ring, av sly eller kanske någon rostig järntråd. Bara att greppa det första man ser. Lite tråd och en skapligt stor nål. Och så MASSOR AV MASKROSBLOMMOR...

Den magra maskroskronan
sprider nu glädje
 i trädgården

Knyt tråden på en liten, liten pinne som blir ett slags stopp på maskrostråden. Trä nu upp blommorna med det gula mot pinnen. Man kan trä glest eller mycket tätt. Gör flera sådana blomtrådar och knyt fast på ringen. Vill man vara extra effektiv kan man ha en mindre ring i mitten vilken reusulterar i en mycket tät, mycket gul och mycket exklusiv krona.

Snyggt va? Kanske jag i och med detta har omvänt några maskroshatare...det är som att slå två flugor i en smäll - rensa bort maskrosor, använda det som skulle förintas på komposthögen och få till en alldeles underbar skapelse...som gör grannen grön av avund.

Vill bara förtydliga att min maskroskrona blev oroväckande klen. Dåligt maskrosår, tråkigt nog. I vanliga fall räcker det med att kasta omkull sig på gräsmattan och därifrån kunna plocka blommor till minst tre dubbla maskroskronor. Men inte i år heller, till denna synnerligen magra skapelse fick jag vandra över åkrarna i minst en och en halv timme. I tryckande hetta med åskans mullrande bortom skogen. Klivandes bland ormar och ödlor. Viftandes mot mygg- och flugsvärmarna. Tänk hur livet ändå kan vara...