Simborgarmärke för småfåglar...

Häromdagen så beklagade jag ju mig över att det bara varit en enda liten fågel som tagit chansen att ta ett uppfriskande dopp i det gedigna betong-fågelbadet under dom senaste tre åren. Detta får jag nu äta upp. Jo, för idag har en liten pigg sädesärla badat tre gånger (3 gånger).

Se vilken spänstig liten krabat!
 Med riktigt swing i steget.
På väg till badet...

Bäst att ta sats!!

 Kolla dykstilen!

Flaxflax

Hopp i!!

Upp och torka!

Han, eller möjligen hon, hoppar och plaskar. Dyker och stänker. Ser ut som om han provar både ryggsim och crawl. Så kommer han upp. Står på kanten och torkar fjädrarna, flaxar med vingarna och ruskar på sig, i den ljumma sommarvinden. Och så plötsligt, helt utan förvarning, dyker han i igen. Och badar och skvätter i vattnet. Så håller han på flera gånger om.

Nu har jag börjat fundera på om vi inte måste gjuta ett större fågelbad. Mer långsmalt, kanske lite mer i bassängformat. Men hur långt måste badet vara? Exakt hur mycket betong kommer det att gå åt? Hur tungt kommer inte det att bli? Brukar fåglar ta simborgarmärket möjligen?

Jag kom då på att jag kan ställa fram det gamla slaktkaret i zink med bara en liten skvätt vatten i botten. Det ger 1, 5 meter simlängden. Om man snabbt summerar det hela så går det cirka 133 längder på 200 meter, alltså ett sedvanligt simborgarmärke för dom simintresserade fåglarna. Om dom inte tar fågelvägen förstås...