Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 20 december 2016

Att hålla vikten...

Så här års bakar jag faktiskt en och annan kaka för att glädja mina kära familjemedlemmar och eftersom jag är ett hängivet fan till Ernst, ja, Ni vet ju vem, så håller jag mig benhårt till hans pålitliga recept. Häromdagen rörde jag till exempel ihop kanelhjärtan som resulterade i mycket goda men, ackackack, så hårda kakor.


Tidigt fjärde advent-morgonen så satte jag fart med nästa projekt - "Ullas farmors havrekex" med liv och lust. Jag rörde ihop smör, socker, mjöl, havregryn och kaffegrädde men degen liknade mest en förarglig smet. Valdemar smög förbi, kastade en hastig blick ner i bunken och fnös: "Har du inte vägt alla ingredienserna ordentligt?"

Han är så jobbig Valdemar, på gamla dagar har han nämligen blivit så onormalt nitisk vad det gäller att väga varor av olika sort. Det hela började med att jag tvingades till att låna ut min fin-hushållsvåg till yngsta dotra och vi var våglösa under lång tid tills vi fick överta Kulturtantens svärmors digitala hushållsvåg. Det var då Valdemar kastade sig över denna våg och vägrade därefter släppa den ur sikte. Nu skulle allt obönhörligen vägas. Fast jag trilskades och bråkade och vägrade vara med på noterna. Jag är ju en slarv- och fusk-maja och vill bara mäta upp liksom bara som på en höft och helt nonchalant splascha ner en halvmjuk smörklick i bakbunken, strössla ner enorma mängder havregryn eller skvalpa ner en rejäl skvätt mjölk. 


Nu får man passa på att pyssla i köket när inte Valdemar ser för då kommer han genast löpande med hushållsvågen i högsta hugg och stör mig totalt i skapandet. Ibland tror sig Valdemar, djupt nersjunken i tvfåtöljen, höra att jag rör och baxar bland skålar och decilitermått och ropar med barsk stämma: "Håller du på att baka, eller?" men jag ropar glatt tillbaka: "Nej, tok heller, jag bara julstädar i köksskåpen, sitt du bara och koppla av!" och så kan jag smygbaka helt på eget vis...

6 kommentarer:

  1. Jag är en Valdemar som noga mäter och väger, om det nu skulle vara så att jag någon gång vart tionde år får lust att baka :-)
    Spröda kakor har jag nog inte bakat sedan tonåren, men min svärmor bakade ljuvligt goda såna där kanelkakor. Hon var en hejare på att baka....liksom min mamma. Synd att inte jag, och inte heller maken, ärvde den genen.
    Kram till er så här några dagar före doppardan!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr kan inte jag heller baka men jag gör vissa försök, då och då, och vissa kakor och bröd är faktiskt rent av ätbara...om man har tur. Julkramar tillbaka från oss...

      Radera
  2. På en höft passar mig, här hos oss finns två stycken digitala hushållsvågar, varför? Ja det kan man undra. Kan ju vara bra att ha kanske ....men två?!
    Bakat "norrlänningar" ikväll, min mamma som var en hejare på att baka skulle alltid ha dessa kakor när det var festliga tillfällen och fest kunde hon göra av en gråaste dag. Om kakan "norrlänningarna" sade hon, ser inte mycket ut för världen men har så mycket gott i sig, precis som oss norrlänningar. Innehållet i kakorna är mandelmassa med smak av bitttermandel, sååå goda!
    Önskar er alla hemma på logen en fin julhelg!
    Kram från Elisabeth
    som tycker det är så roligt att ni är tillbaka på logen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vår Mamma Gertrud bakade också väldigt mycket och jisses vad man saknar alla hennes kakor. Hon kunde, precis som Din Mamma, få till det allra godaste av ingenting. Dom där "norrlänningarna" verkar ju synnerligen läckra och vilken gullig beskrivning av norrlänningar i allmänhet. Vi önskar Dig en riktigt trevlig julhelg! Så roligt att Du "hör av dig"!!!

      Radera
  3. En riktigt God Jul önskar jag Er alla Hemma på logen!
    Många kramar

    SvaraRadera