Påsklåskan...

Att inte ligga kvar för länge i sängen på morgonen var viktigt under hela dymmelveckan = stilla veckan. Den som kom upp sist riskerade att få ett öknamn som kunde hänga kvar under hela året. Sist ur sängen på måndagen var "askfisen". För de övriga dagarna gällde följande öknamn: "fetgrisen", "dymmeloxen", "skärtosen", "långlaten", "stumpen" och, sist men inte minst, "påsklåskan". Denna info fann vi i NE men i Skinnskatteberg tänkte man annorlunda:

Söndag – Palmoxen
Måndag – Svulten
Tisdag – Feten
Onsdag – Askfisen
Torsdag – Skärskumpen alt. Kråklorten
Fredag – Långlaten
Lördag – Äggskäppa alt. Stäckukott
Söndag – Påskloska
Måndag – Andagstoska
Tisdag – Tredjedag knös
Onsdag – Fjärdedag Sjärtfjärding

Här hemma på logen var vi inte så långrandiga av oss så vi klarade av påskveckan på tre dagar. Farbror Emil, som då bodde i Lilla stugan tillsammans med Faster Vera, var ruskigt noga med att notera vem som kom upp sist ur bingen. Han stod på pass i ottan ute på gården i sin kraftiga, fina regnkappa med fodrad ståkrage med anteckningsboken i högsta hugg.

Lilla gummanns fina korg som hon fick som liten, gullig och snäll flicka.
Från början var den lite grön och skär men den har bleknat rejält...precis som
Lilla gummann också gjort...

Torsdagslångsovaren fick namnet "skärkotten", fredagsslumraren döptes till "långlaten" och påskaftonens allra tröttaste kallades för "äggskäppan". Ville någon över huvud taget riskera att få ett sådant öknamn...nej, oh, nej, då gällde det verkligen att vara uppe med tuppen...