Späntsticksklyvningssäsongen har startat...

Så var man tillbaka på vedbacken igen. Äntligen, säger jag bara, det är ju detta som är min plats på jorden. Fram med vassaste yxan och plocka fram några klyvvänliga och helst kvistfria vedklabbar och så bara sätta fart.

Jag kör ju regelbundet ner till byn med leveranser av späntstickor som en ren byteshandel faktiskt. Två kassar stickor mot två kassar veckotidningar. Halleluja, både korsord och sudokun så det står härliga till. Späntstickor är således ännu idag en åtråvärd vara. Men kommer själva hantverket att leva vidare, jag bara undrar.

En riktigt erfaren späntsticksklyvare kan se på långt håll hur vedklabben kommer att bete sig vid första yxhugget. Man vet från vilket håll man lägger hugget på bästa sätt när kvistarna står som spön i backen. Man kan på ett effektivt sätt klyva två stickor på en gång. Man är helt enkelt all round...

Alla som har en vedspis, kamin, kakelugn eller öppen spis känner till det där med lyckan att få riktig fart i spisen. Med mina vanor går det lätt och snabbt. Åtta till tio spänststickor som rullas in i några sidor ur en dagstidning. Vilken tidning som helst duger, bara sidorna inte är glatta, men stickorna måste obönhörligen ha klyvts med både koncentration och känsla, lägg några småklabbar över...fram med tändstickan och fjutt - tänt var det här!...