Egoistisk mat...

Den veckotraditionella tantträffen hölls denna gången i Jäders bruk några stenkast utanför Arboga. Efter en 90 minuters härlig promenad på natursköna vägar längs Arbogaån så var det dags för att äntra herrgården för en ekologisk lunch.

Tantmaffian, fast utan Hella som var upptagen på annat håll och
så jag då som så vanligt var lite bakom...

Inne i den ekologiska lilla butiken blev vi informerade om både det ena och det andra. Vi blev erinrade om att man skulle inte bara äta, tycka att det är gott och bli mätta, nej, man måste äta sådant som gör gott för hela kroppen. Och förmodligen också för själen...

Alla valde så klart den ekologiskt vegetariska lunchen. Och jag säger bara det, tack för det valet. På tallriken hade bland annat detta lagts upp: råris med lite alger på, det var en lök och nässelröra, sötpotatis som man skulle doppa i någon smakfylld röra, surkål, sallad, morot och så det bästa av allt - hummus, det som jag fullkomligt ääälskar. Till detta serverades någon dryck som var synnerligen nyttig. Ja, det var en synnerligen god lunch...man kände sig så fruktansvärt positiv, hälsosam, glad och alldeles fullkomligt underbar...

Det var den här dagen som jag upptäckte kokosfettet på allvar. Detta otroligt välgörande fett som definitivt inte lagras i kroppen utan som tvärtom faktiskt ökar ämnesomsättningen. När jag kom hem så satte jag mig vid datorn och sökte mer information om kokosfettet. Man kunde äta av det, smörja in sig i det och dessutom ha det som hårinpackning. I en artikel stod det att man till och med kunde ha det som munskölj också men då skulle man, hör och häpna, gurgla i tio till tjugo minuter vilket låter oerhört arbetsamt så det hoppar jag nog över.

Jisses, det kommer att bli som en pånyttfödelse med kokosfett både invärtes och utvärtes. Och så då, som kronan på verket, ett helt genomfettigt hårsvall...