När Valdemar kom ut ur skafferiet...

Ett litet skafferiskåp när det är som bäst...

 

Jag har ju alltsedan Kulturtanten visade sitt nystajlade skafferi, för rätt länge sedan, drömt om just sådana torrvaruutrymmen nätterna igenom. Kanske jag är något avundsjuk och bitter och undra på det där jag står med mitt miniskafferiskåp där allt liksom ligger huller om buller. Önskar man få fram ett rispaket som olyckligtvis bara liksom råkar stå allra längst in så ramlar också vaniljsockerburkar, havregrynspåsar och kryddburkar i parti och minut ner på golvet.  

Nu har Valdemar invaderat lilla mulltoa-skrubben och panelat med pärlspont så det stått härliga till. Allt för att få till en förändring...

Det kommande skafferiet är inte särskilt stort och Valdemar har fått ålat och rullat sig över golvet för att kunna jonglera med spikpistol, kofötter och virke samtidigt, men kan man ändå inte jämföra detta utrymme med skafferiskåpet på en och samma dag.

Nu ska jag väl i sanningens namn också meddela att det faktiskt blir något av en sak-ri-stia där inte bara enkom torra matvaror ska finna sin plats här i livet. För nu ska nämligen även råsaftcentrifugen, brödrosten, mixern, våffeljärnet, matberedaren, hushållsvågen och elvispen baxas in plus alla återvinningspåsarna så klart Jag ska också få plats med dammsugaren och golvmoppsutrustningen. För att sist men inte minst knö in kylen och frysen.

Jag kommer även använda utrymmet som något av rekreationsplats, ja, kanske bara slinka in och moffa in dom där tio bullarna, som frestade så oerhört, utan att någon över huvud taget måste få vetskap om detta. Eller kanske gå in där när man behöver liksom avreagera sig, typ räkna 1, 2, 3, 4...ja, ni vet hur irriterat det kan kännas när mjölken kokat över på spisen, eller när såsen bränt fast eller när hela sockerkaksbaket gått åt pipan. Eller bara helt enkelt gömma sig i om man hamnat i en bekymmersam situation.

I vilket fall som helst så ska väggar och hyllor vara gröna medan taket förblir vitt. Nu ska bara krokarna upp och sedan är det bara, likt vårfåglarna, att flytta in...