Stockholm - Motala...

I vår Lilla stuga finns ett flertal radioapparater minsann. Jag vet inte ens om det kallas för apparater längre men för mig är det ett helt korrekt uttryck då jag envist hänger kvar i det gamla. När jag bodde själv här hemma så hade jag en alldeles utmärkt bra radiomottagare, köpt på billighetsaffär för en spottstyver. Låt vara att det susade och brusade rätt bra i den och att det emellanåt var hart när omöjligt att få in någon station över huvud taget. Men den radion dög gott och väl åt mig...

Radion från vår barndom...

När Valdemar så äntligen flyttade hem så hade han också en radio med sig. Så klart. En ny  variant, säkerligen köpt för åtskilligt fler kronor än vad jag hade givit för min simpla variant. Utmärkt ljud och mycket lättinställd. Den hamnade på Valdemars nattduksbord uppe på vinden.

Min gulliga, alldeles underbara radio...

Efter mycket klagande på min brusande lilla radio som gladde oss (mig i alla fall) varje morgon med spännande och intressanta program till frukosten så gjorde Valdemar slag i saken och inhandlade ytterligare en radioapparat och detta objekt skulle få sin plats i kammaren. Nätt och fin med ett alldeles strålande bra ljud, tack vare en liten högtalare. Ja, den passade verkligen in i timmerstockshyllan och allt var frid och fröjd...

Härom morgonen så stod min radio på efter mina ensamma morgontimmar i köket och när så Valdemar behagat komma upp och jag kommer ut i kammaren så står även den radion på och när jag sedan klättrat upp på vinden så står också den radion på. Jisses, säger jag bara, vilket slöseri på ström. Snabbt som ögat knäppte jag av så bara en radion skrålade...vilket räckte mer än väl...

Valdemars alldeles egna radio...

Valdemar bara måste ha något att lyssna på. Han hinner inte sätta sig i bilen innan radion skruvas på och är han i snickerboa så knäpper han genast på den dammiga, lilla radion. Många gånger har jag gått i trädgården och strosat omkring, plockat pinnar och kottar och alldeles trott att jag har hört röster ur mitt inre och då har det bara varit Valdemar som diggat ett intressant program på P1 sittandes på huggkubben ute i boden, täljandes med ett glatt leende på läpparna...

Den mycket dammiga radion i snickarboden...

Jag minns barndomens radiolyssnande, nåde den som skrek och tjoade när nyheterna och dagens eko spred sitt budskap i köket, då var lugn och ro som gällde, det höll Pappa Anders stenhårt på. I början på sjuttiotalet så köpte vi faktiskt en transistorradio för att ha med oss på sommarsemestern. Jag invigde den splitternya radion genom att råka kliva på antennen så den bröts som ett rö för vinden. Redan första dagen faktiskt. Därefter fick vi lyssna på nyheterna genom ett irriterande brus och Pappa fnös av frustration men efter det att Mamma offrat sig och stuckit ner ena strumpstickan i antennstumpen så förbättrades ljudkvalitén som i ett nafs...och så var den semestern räddad...