Fulkaffe...

Butikschefen Valdemar och jag stressar vidare med fikaturnén. Häromdagen kom vi ända fram till Norrköping. Denna gången ville vi vara lite tuffa och moderna så vi tog plats på ett riktigt innefik mitt i stan. Jag tog vanligt kaffe = fulkaffe och Valdemar en caffe latte = finkaffe. Har välan aldrig varit riktigt sugen på tocken finkaffe men jag har smakat lite på själva froggen på caffe latte, alltså den skummade mjölken, vilken var överraskande god.

Fulkaffe och finkaffe

Valdemar undrade varför jag inte beställde en caffe latte någon gång. Men jag svarade att jag tyckte det var för dyrt då det bara var själva froggen jag ville åt. Kanske man i framtiden kommer att sälja små, små muggar med skummad mjölk, möjligen med lite socker på. Det skulle välan bli ett riktigt uppsving i kaffekretsarna. "Tack, jag tar en liten mugg Lattefrogge!".

Valdemar och jag satt och pratade, spanade på finfolket och hade det riktigt trevligt. Plötsligt gick det förbi en oerhört snygg och proper kostymman men med fruktansvärd hjulbenthet. Jag ville skojsa till det hela och viskade lite tyst:" Den mannen verkar ha sovit i ett cykelställ!" och fnissade bakom servetten åt mitt oförargliga skämt. Genast kontrade Valdemar: "Ja, och inte kan han bli grismotare heller!". Nu flabbade vi båda rätt ut så pass att Valdemar råkade välta sitt glas med caffe så det stänkte över både bord och oss. Vi fick torka och svabba med servetterna länge innan det såg skapligt ut. Det fina och förnäma folket glodde på oss som om vi var komna direkt från landet. Och det var ju precis det vi var...lantisar av den allra värsta sorten till på köpet...osis för dom, ja...men inte för oss...