Jakten på kärleks - ört

Härom dagen när vi botaniserade i traktens blomsterhandel råkade vi på några krukor med kärleksört och mindes så väl att dom fanns i vår barndoms trädgård. Vi kom dock inte oss för att köpa några blommor då dagen ägnades åt Lilla gummanns jakt på den försvunna betonggrodan. Men vad hittade vi i sopbacken en vecka senare, om inte ett gäng vilsna och vissna kärleksörter. Jippi, Kulturtanten hoppade jämfota av glädje, vilket hon inte gjort sen våren 1962.

Var ska vi ha dom? Var ska vi sätta dom, skrek Kulturtanten och rusade runt i extas bland äppelträden och fastnade till slut för den mossiga stenen vid gamla slaskdiket. En synnerligen passande plats för dessa växter. Fram med spadar, hinkar och skottkärra. Kulturtanten grävde frenetiskt, slet loss kraftiga rötter med sina bara händer och skrek ursinnigt till Lilla gummann, "Gräv, gräv, för tusan, kvinna". Och Lilla gummann grävde som hon aldrig någonsin gjort förr.
 

En jobbig dag i trädgården: ryggskott, jord under naglarna och en släng av solsting men vi tjänade in 44:50...



Nu kan det bara bli bättre...