Nu är Valdemar packad...

...och klar. Han har stuvat ner alla sina samlingar. Vaserna från Ekeby och Nittsjö. Dom polerade golfklubborna. Alla aderton kamerorna från både nutid och dåtid. Den gedigna LP-skivsamlingen. De ärvda oljemålningarna. Alla dyrbara whiskyflaskorna. Och så då hans största och mest framgångsrika samling - herrstrumporna.

Häri befinner sig den berömda strumpsamlingen...

Nu byter Valdemar bostad. Från större till modell mindre...

Gulligullan koko som en gök,
kom älskling och gör ett försök
 i en liten kammare med kök...

Jag hade nog tänkt att vi skulle salutera själva sammanslagningen i Lilla stugan med att han skulle bära mig över tröskeln. Inte för att vi hade gift oss men tyckte att ett visst uppmärksammande ändå var på sin plats. Men, nej, inte tänkte Valdemar bära mig över tröskeln, inte en chans. Han tyckte i stället att det var min plikt att bära honom. Och ja, varför inte, jag knäppte upp storvästen, spottade i nävarna och tog i för kung och fosterland. Åh, heeej! Åh, hååå! Efter ett tag fick jag dock ge upp. Mina axlar blev liksom lite för breda då jag försökte baxa in hela gubben genom den smala dörren. Resväskorna tog ju också viss plats. Nej, ingen bars över tröskeln den kvällen heller...men det gjorde ingenting...efter tio år så slog vi äntligen våra påsar ihop...