Nu är rådjursjakten igång...

Mitt trädgårdsland och jag har en verkligt bra relation. Jag vattnar och rensar och pysslar och donar och grödan den växer och gror och blir så kraftig och fin. Aldrig i min tid har jag haft ett sådant frodigt grönsaksland. Spenat och sallad, du milde tid, vilken grönska. Morötterna är på gång, likaså salladslöken. Alla kryddörterna växer. Potatisen måste snart spaljeras så högt har den vuxit, vem vet kanske jag, till och med, har skapat det första potatisträdet. Pelargoner blommar både högt och lågt.

Kulturtanten och jag tillbringade lång tid i grönsakslandet i helgen och hade riktigt trevlig kvalitetstid. Hon förvånades verkligen över mina odlingar och plockade med sig stora påsar med både sallad och spenat. Kulturtanten klappade mig lite försiktigt på axeln och sa med sin allra mildaste röst: "Det här du, Lilla gummann, det har du lyckats förträffligt med!" och jag nickade jakande, fick inte fram ett enda ord då jag både blev både glad och rörd.

Trots att jag grävde halvvägs ner till Kina för att få bort
pepparrotsrötterna (heter det möjligen så?)
så tittar dom upp både här och där...

Men det var då ja, i morse under min tidiga inspektionsrunda såg jag genast att något hade hänt. Pelargonernas färggranna blommor var helt plötsligt borta. Kvar fanns bara kala stjälkar, precis som om någon hade mumsat i sig dom.

När jag kom till trädgårdslandet såg jag hela förödelsen. Borta var spenat, sallad, ringblommor, luktärter och pepparrotsblad bara några stolkar hade lämnats kvar. Dock inga sniglar så långt ögat kunde nå. Var det möjligen rådjuren som varit framme och glufsat i sig allt detta? Och vilket bordsskick dom hade i så fall. Det räckte inte bara med att knipsa av toppen på växterna lite fint och torka sig med en servett, nä, minsann, här drogs allt upp med rötterna så jordkocklorna skvätte.

Ikväll är det jag som sitter vakt utanför huset. Utrustad med både ärtrör och slangbella för att kunna jaga bort dom illvilliga typerna. Och räcker det inte med det då blir det jägarexamen till hösten och det med basta, ja, för Kulturtanten alltså...