På båten till Ulvön upptäckte Mannen att han hade glömt kepsen i stugan. Han fick ta badbyxorna på huvudet för att skydda sin känsliga skult. Väl i hamn på Ulvön köpte han sig en ny huvudbonad.
En ganska säsongsbetonad historia må jag säga. Jag menar, hur ofta äter man surströmming? Max två gånger om året! Däremellan får kepsen ligga och skräpa bland dom övriga specialkepsarna, då menar jag speedwaykepsen, Leksandskepsen och bandykepsen den i brun manchester...
En timme senare inträffade det som jag hade befarat. Till lunch beställde vi in strömmingsflundra med potatismos då var det ju bara att ta av surströmmingskepsen.
På väg tillbaka till båten såg vi denna fågelradholk med staket så att fågelkidsen inte ramlar ut.
På tillbakavägen ett bad i ett bråkigt, vågande och svalkande hav... Borta bra men hemma bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar