Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 22 juli 2015

Pelargoninventering...

I våras fick jag en "finpelargon" vid namnet Friesdorf av Kulturtanten. Hon är ju så himla givmild när det verkligen gäller...fast hon lämnade dock över blomman med orden: "Ja, jag har haft sådana här förut men aldrig fått en enda blomma så vänta dig inte för mycket av den..." och så skrockade hon lite överlägset...


Lite då och då kör jag en pelargoninventering och så här ser Kulturtantens järngrytsskapelse ut just nu. Pelargonerna börjar ta sig och det är frodiga knoppar i rosenbönan...snart väntar nog en riktig blomexplosion...


Den här rosa pelargonen, som jag är mamma till, växer rätt bra måste jag säga...

 
Vilket man inte direkt kan säga om denna växt, tråkigt nog...men jag personligen tycker att blad också är fina... 
 
 
Tillbaka till "finpelargonen"...den började helt plötsligt sätta fart och växa på höjden som en galning... 
 
 
Och tro det eller ej, en vacker tag noterade jag en knopp i pelargonen och ett par dagar senare så slog pelargonen ut...och jisses, vad fin den var...
 

I helgen ska vi åka till Kulturtanten i Salatrakterna och det första jag ska göra det är att leta rätt på hennes finpelargon och se hur den utvecklat sig...jag känner det som om jag har lite försprång liksom...kanske det äntligen är min tur att skrocka lite överlägset...

8 kommentarer:

  1. Visst är det väldigt roligt när man får den äran att beskåda en knopp som slår ut till en vacker blomma.....och pelargonen med bara gröna blad kommer säkert att skicka upp blomstänglar snart, den ser ju ut att trivas gott i sin kruka!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns stort för mig med en blommande finpelargon, jag som brukar misslyckas med det mesta. Ha det bra!!!

      Radera
  2. Vilken läcker kombination med pelargon och rosenböna.
    En sådan där gjutjärnskittel har jag också i mina gömmor, så jag kanske snor den idén rakt av!
    Här är det ett dåligt pelargonår, - först nu kommer de första knopparna på min Mårbacka-pelargon. Men den som väntar på något gott...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här hemma på gården så har det alltid planterats i den stora järngrytan. Men glöm bara inte den obligatoriska, rostiga, stora golvljusstaken i mitten som blommorna kan klättra på. Förra sommaren så prunkade pelargonerna så det stod härliga till men i år är det precis tvärtom...men man får vara glad för det lilla...

      Radera
  3. Ännu ett, jag blir glad varje gång jag läser dina fina inlägg idag inget undantag. Tack för att jag får vara er på logen. Pelargoner hatade jag som barn, gillade inte bladdoften, nu en av mina favoritblommor, vuxentecken möjligen?! Järngrytan var ett positivt måste för min kära mor nu ett positivt måste för syrran min, så kul. Vem skulle inte vilja vara en klätterranka i din järngryta? Så himla fyndigt med golvljusstaken, påhittigt. Vacker skapelse.
    Kram till er på logen från Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska sanningen fram så är det Kulturtanten som skapat den blomsterskapelsen. Men det är jag, som trädgårdsintendent, som liksom ansvarar för att blommor och blad tar sig så bra som det bara går...gissa om jag sliter i mitt anletes svett...Vi tycker att det är så roligt att Du hälsar på oss på logen...

      Radera
  4. Frodiga fina pelargoner, med eller utan blommor.
    Älskar pelargoner, och kanske för att det är nästan de enda jag kan ha härhemma, nejdåå, de är sådär gammaldagspräktiga på något sätt och vis, tycker jag...å det gillas :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så tänker jag. Gammaldags blommor passar till mig som är onormalt gammaldags...

      Radera