Det visade sig rätt snart att det absolut inte var några flugor utan i stället ett jordgetingbo som precis tömts på dess invånare. Som ett under klarade jag mig utan getingstick.
På kvällen när skymningen nästan lagt sig smög Valdemar och jag ut. Han iklädde sig Svågerns bästa mygghatt och drog på värsta motorcykelhandskarna och greppade en flaska Radar...
...och började hysteriskt spraya in genom getingboöppningen. Vi hade nämligen hört att framåt kvällningen så borde alla getingarna krupit in och lagt sig men en och annan eftersläntare kom flygande och surrade ursinnigt runt den stackars Valdemar men han rörde inte en fena. Så småningom lade sig lugnet över gården...
Nästa dag spolade vi massvis med vatten ner i getingboet och som en slags gardering hängde vi upp en getingfälla agnad med bästa sortens Cola cola och det verkade minsann vara ett vinnande drag...
Om Ni tycker att Valdemar verkar lite suddig på bilderna beror det nog bara på att han luktat lite för mycket på radarburken...
Men hua mig så läskigt, jordgetingar. Jag råkade sätta mig på en sådan geting som barn, kommer ihåg det än idag. Kan nästan se framför mig hur gadden snabbt kom fram och stack mig i baken, ajajaj vad ont det gjorde, Valdemar han är modiger man han!
SvaraRaderaKram till er alla på logen från
Elisabeth som har vägen förbi igen
Alltid roligt när Du tittar in! Själv så har jag en dålig relation med jordgetingar. En gång gick jag i skogen, hoppade över ett vanligt, simpelt dike, trodde jag ja, men landade i ett av norra Europas största jordgetingbon varvid dessa omedelbart gav sig på mig. Dom kröp in via mina fladdriga byxben och började sticka hej vilt. Jag började gapskrikande hoppa och springa runt som en galning tills jag insåg att jag måste slita av mig byxorna för att få bort dom. Mina vänner som jag hade med fullkomligt låg på backen och vred sig av skratt...det är bra med vänner...hm...
Radera