Fotogen-isk...

Jakten på oljekannor går vidare. Jag står största delen av dagarna på huvudet i diverse skrothögar eller smyger omkring längst väggarna i smedjans mörker. Och tro´t eller ej, fynden står som spön i backen.

En dag grävde jag djupt i skrothögen och fram drog jag en alldeles bedårande oljekanna. Lite större än den förra och med en helt annan stil och utformning. Underbar i sin enkelhet. Några snabba drag med trasseltrasan och vips glänste den som ny. Skulle jag gnidit lite längre hade förmodligen anden i kannan tråcklat sig ut ur oljepipen men jag ville absolut inte bli hindrad med några tre önskningar och i och med detta tappa dyrbar sakletartid...

 

Sprang gladeligen upp på gården med oljekannan i högsta hugg. Valdemar som stod och slipade på en simpel träbit fann inte på ord utan bara ruskade på huvudet och suckade tungt. Men ingenting kunde stoppa mig i min framfart. Jag for uppför den branta bodtrappen och rev runt och fann efter mycket om och men en ljusgrön dunk. En synnerligen välbevarad fotogenbehållare. Oemotståndlig, tyckte jag men Valdemar, han grät krokodiltårar han...

Fotogendunk som verkligen gör sig bra på bild...

 

Nu tyckte Valdemar att jag verkligen hade nått gränsen och att det "minsann fick vara nog med stolleprov". Han remmade upp till garaget och låste dörrarna med dubbla varv och för säkerhets skull baxade han fram en gammal rostig plog som han barrikaderade bakdörrarna med. Nu hade han verkligen försäkrat sig om att inga gamla oktanosande bensindunkar oförhappandes skulle råka hamna inne i stugan och förses med ljus och dekorationer av olika slag. Slaget var vunnet! Trodde han ja...