Inget är som väntans tider...

För att pigga upp er vill jag bjuda på en underbar bildkavalkad från vår unika gård. I väntan på att alla blommor ska vakna till liv. I väntan på kommande arbeten. Kanske en och annan kommer att fälla en liten tår. Av vilken anledning vill jag inte veta.

Här vid stora stenen längst ner i trädgården har vi våra blåsippor. Tråkigt nog dröjer det kanske till framåt pingst innan dom behagar titta fram. Men vem har bråttom?

Här kommer en liten titt på delar av gårdens enorma slyodlingar.  Sly växer utomordentlig bra utan varken ogräsbekämpning eller gödning. Något att verkligen satsa på då den växligheten ger en garanterad god skörd. Snart är det dags att ta ner slyet och man kan börja producera kransar. Det är så att det kliar i fingrarna.

Man kan också skapa andra underbara alster. Här är stödet till en av våra pioner. Har stått i flera år. Kulturtanten och jag har ett enastående bra samarbete vad det gäller slyhantverk. Hon ger order till höger och vänster och jag sliter som ett djur med sekatörerna. En i vardera handen för att vara så effektiv som möjligt och försöka blidka Kulturtantens labila humör. En avkopplande aktivitet. Skulle det kunna vara...

Något annat att vänta på är att den gamla, murkna flaggstången ska helt ge upp och falla ned. Det är 27 år sedan det satt en flagga på den stången. Den gyllene flaggknoppen damp ner redan för cirka 14 år sedan och ligger nu i tryggt förvar i något skåp någonstans. Hoppas jag. Flagglinorna har jag gömt för kommande projekt. För hackspettarnas skull hoppas jag att flaggstången håller ett tag till.

Snart är det dags att sätta fart med att kapa och klyva årsveden. Det gäller att akta både fingrar och tår. Ett år fick jag en rediger björkkubbe på stortån. Tillbringade två dygn med foten i högläge. Och jag säger bara det, lustgas hade inte suttit helt fel. Tån blev stor som en mindre kålrot. Kunde inte använda mina älskade gummistövlar på två månader. Hur kändes det, tror ni? Men än värre var det för Pappa Anders som råkade kapa av sig ena fingertoppen. Typiskt va? Fick krypa på knä i sågspånshögen för att leta reda på den. Skrapade av det mesta av spånet och stoppade fingertoppen i en plastpåse. Körde till farbror doktorn i stan som sydde fast den. Snabbt hem för att fortsätta kapandet.

 Ja, alla årstider har sin charm...