Helt glasklart...

Fönstren på gården är av gammal, hederlig sort. Inga isolerade, kopplade, moderna varianter heller. O, nej, här är det innanfönster som gäller. På hösten när det blivit kallare och råare i luften skulle innanfönstren in. Först skulle dom vanliga fönstren tvättas. Både invändigt och utvändigt. Plus bägge sidorna på innanfönstren.

Fönstervadd och klisterremsor skulle plockas fram. Man måttade noga och rullade först ihop tidningspapper till lagom stora rullar som skulle passa perfekt i fönstret. Mamma Gertrud var oerhört noggrann, så inte en millimeter fick fela på pappersrullarna. Så skulle rullen kläs in i fönstervadd. Slätt och fint. Inga som helst veck fick förekomma. Inte för tjockt och inte för tunt. Gjorde man fel, enligt Mamma alltså, så fick man vackert börja om.

Innanfönstren var ordentligt märkta. Till exempel: "rumsfönstret mot trädgården" eller "köksfönstret mot vedbon". Satte man fel så passade dom inte alls. Man kunde ju heller inte, tråkigt nog, ta i med hårdhandskarna, i rädsla för att krossa något av dom gamla, fina glasen.

Det var ordning och reda på den gamla goda tiden. Alla attiraljer till fönstren låg i namnmärkta påsar. Där låg järntrådar och skruvar, saker som bara passade till ett enda fönsterpar. Fönstren låstes fast med dom böjda järntrådarna som skulle ner i gångjärnen. Igen med fönstren, skruva fast det hela med skruven frampå och så klistra igen med remsorna. Det fick inte på några villkor bli några veck här heller. Och inga sneda remsor, ajabaja. Nu fick man bara hoppas att det inte skulle uppstå någon imma på insidan. Då hade man slarvat och man fick bakläxa på arbetet.

Fortfarande kan man köpa både fönstervadd
 och remsor i mataffären...
det måste alltså vara några fler än vi som hålls med innanfönster...

Innanfönsterisättningen låter kanske att vara en enkel syssla men det tog ruskigt lång tid. Två fönster i rummet, två i kammaren, två i köket, ett i farstun och ett i skafferiet. Plus alla på övervåningen. Ja, det var ett redigt hästgöra det där med innanfönstren. Men det var skönt när dom väl var insatta. Draget från fönstren minskade. Det blev liksom tystare. Det kändes genast mer ombonat.

Lika skönt som det var att få in fönstren på hösten, lika skönt var det att ta ut dom på senvåren. Tänk att kunna öppna fönstren på vid gavel och känna frisk luft och höra fågelsång. På våren skulle man dock baxa upp alla innanfönstren för den närapå lodräta bodtrappen för sommarförvaring, vilket krävde en stor arbetsinsats.

Har träffat en som dekorerar fönstren så
vackert att man nästan faller baklänges.
 Med mossa, små hus, torkade blommor och frökapslar. 
Så långt har inte jag riktigt kommit...tråkigt nog...

Viktigt var att man hade fått in innanfönstren före älgjakten. Så var det förr i tiden och så är det nu. Gamla traditioner ska man hålla hårt på...och det är precis det vi gör...men nu blir det till att lägga i en högre växel så att vi hinner klart...