Ganska mager om bena...

Som av en ren händelse har jag lyckats pressa på mig mina tighta stretchjeans. Hur detta är möjligt, kan man undra. Tack vare den generösa stretchen så får jag nämligen in hela magpartiet även om det tar emot en hel del. Resten av kroppen liksom hälls ner i byxorna. Under åratal har jag kämpat med byxköp på grund av min hopplösa wobblermage och mina smala ben, något som för övrigt går i släkten faktiskt. Har flera kusiner som är i samma situation som jag, stackars människor, hur orkar dom? Ska byxorna räcka till runt magen så för man köpa alltför stor storlek och då sladdrar dom liksom i benen vilket jag tycker är fruktansvärt fult.

Kameravinkeln gör att jag ser ut att ha
 ridbyxlår men så är inte fallet,
jag lovar på heder och samvete...

Dessa jeans måste vara i klassisk "wobblermodell" så det skriker om det. Magen hänger alltså inte ut och byxbenen visar inte en tillstymmelse till fladder. Tvärtom faktiskt, benen är så tighta att jag knappt kan böja knäna. Gör jag det så stasas hela blodflödet av och det känns synnerligen obekvämt. Vilket gör att jag inte gärna vill böja på benen utan får en onormalt styltande gång såsom knäna voro stelgipsade och inte gör det mig direkt rättvisa, tycker jag i alla fall...

Fast å andra sidan hade det kunnat vara mycket värre, faktiskt. Magen hålls på plats, byxbenen sladdrar inte ett uns så vad gör det då att man har lite spattig gång? Men man kan i alla fall lugnt påstå att "jag är ganska mager om bena..."