Här kommer det en viking...

Under många år så har jag, hemma hos Valdemar, blickat upp på översta hyllan i hans bokhylla.

Där, bredvid hans berömda vassamling, har det stått två stycken vikingar av olika storlek. Jag har ofta funderat, förvånats och tänkt: "Du milde tid, ha två plastvikingar i bokhyllan vid vuxen ålder, det kan välan inte vara helt normalt." och så har jag småfnissat lite när han inte sett.

Nu under husstajlingsstädningen kom jag liksom vikingarna in på livet, om man säger så. Jag skulle ju damma av både dom och hyllan. Där mitt i dammvippningen så ser jag under ena vikingen en stämpel av välkänt märke. Det var nästan så att jag föll baklänges av förvåning. Det var tur att jag inte gjorde det, ja, föll alltså, för då hade jag förmodligen tappat vikingarna och dom hade gått i tusen bitar. För inte var dom av plast heller, nej, dom var av äkta Ekeby-lera, minsann.

"Här kommer det en viking och ingen liten pluddevuddevutt..."