Kors i jösse namn...

Häromdagen tog jag mig en runda i Stora stugan för att leta efter intressanta saker. Som av en händelse hamnade jag på "kontoret", eller rättare sagt den gamla kattvinden, och där ramlade jag på ett par korsstygnskuddar. Jag drog mig till minnes att dessa kuddar kom med i flytten från Svågerns gamla barndomshem.

Röda rosor tåga vi förbi...

Det är Svågerns Mamma Märta som sytt dom kuddarna vilka jag nu tänkte lägga vantarna på. Förargligt nog så var bara den ena kudden ihopsydd. Efter ett snabbt samtal till Kulturtanten fick jag tillåtelse att sy den sista kudden (insåg hon verkligen vilken risk hon tog). Allt fanns ju med. Innerkudde och bakstycke. Snabbt fram med symaskinen. Nåla ihop sidorna och så gasen i botten. I med innerkudden och så snörpa ihop det sista för hand. Färdigt!!!

Jisses, vad jag är snabb bara jag kommer igång. Jag vet att Pappa Anders och Mamma Gertrud tyckte att jag alltid hade för bråttom när jag skulle göra något. Jag hafsade och fuskade. Jag var irriterad och ofta smått hysterisk. Jag körde med symaskinen så nålarna rök som stickor och strån i köket. Jag sansade mig aldrig innan jag klippte till tyg vilket ofta gjorde att tygbitarna blev för små eller klippta på fel bredd. Struntsaker, tyckte jag...

Är dom inte rara, så säg...

I vilket fall som helst så blev dessa korsstygnskuddar alldeles underbara. Nästan som om jag hade gjort dom helt själv. Kors i taket, eller vad man nu brukar säga...

Kuddarna tänkte jag låna till stajlingen
inför Valdemars husvisning...gissa om folk kommer att slåss för att
få det huset...hoppas vi i alla fall...