Hej-hå, hej-hå, vi till vår gruva gå...

Ja, precis så känns det. När alla andra tar på sina tuffa märkesjeans, packar ner sin supermoderna mobil och sin splitternya mac och traskar iväg till jobbet så knyter jag städhucklet runt huvudet, greppar min smörgåspåse och vandrar ner i gruvan. Och där långt ner i underjorden tillbringar jag min dag. Helt utan dagsljus, eller, förresten, kanske inte helt, jag har ju nämligen gnott av, dom tidigare ljusogenomträngliga, källarfönstren så man nås av en liten, liten strimma av ljus...en liten strimma av hopp...

Det är ingen idé att mopsa upp sig
här heller...

Nu är alla kartonger med skojsiga saker borta. Nu är alla gamla möbler utbaxade. Nu är det bara skrot och skräp kvar vilket fortfarande kräver sina turer till tippen. Jag sopar spindelnät. Tvättar väggar. Dammsuger och skurar golv. Inte bara ett skurvatten räcker liksom, nej, man hänger på golvmoppen dagarna i ända. Så pass mycket att man vaknar på nätterna av att man gör skurrörelser så man vräker ner både nattlampan och högen med böcker med en fruktansvärd smäll så Valdemar hoppar högt och väcks i sin snarkslummer.

För att pigga upp, det annars rätt tråkiga, källarutrymmet så hänger jag upp små gardiner i fönstren. Ställer ut någon ranglig pinnstol eller ett skröpligt bord lite här och där. På små hyllor ställer jag fram dekorativa pryttlar. Allt för att lätta upp...

Varsågod! Hållbar frukt måste jag säga. Inte märks det väl att den är av plast?

Nästa vecka är det dags för fotografering för husförsäljningen. Bara några dagar kvar och jag måste hinna snygga till ingången med björkris och påskliljor, lägga fram mysiga filtar och mjuka kuddar, se till att alla blommorna ser pigga ut, torka av köksluckorna en sista gång, kratta upp dom där löven som alltid kommer tillbaka av allt blåsande, skura av badrumskaklet så det skiner i ögonen när man kommer in, hänga upp gamla fina kökshanddukar, ställa fram ett frestande fruktfat på köksbänken och så bara det...och det...och det...kanske inte det här med husstajling är min grej här i livet...ändå...