Dags att dra en repa...

Så var tiden inne för att rulla ut Hondan ur garaget efter dess vintervila. Lite sent kanske, andra mer inbitna MC-åkare har varit i gång sedan längre, men vi tänker, bättre sent än aldrig...

 

 

Ingen splitterny motorcykel göre sig besvär hemma hos oss. Nä, vi vill ha en gammal, rejäl och stadig mc. Denna Honda har drygt 40 år på nacken. Har ändrat färg från mesblå till denna underbart ståtliga röda färg.

 

Naturligtvis kommer denna hastighetsmätare att slå i botten när vi drar på över Valskogsgärdena. Nåja, bara nästan, om sanningen ska fram, jag har ju fartfobi. Också. Ett gaspedalstryck över 70 kilometer i timmen och jag ramlar av direkt eller i alla fall slår Valdemar hårt i ryggen, vilket är tecknet för "coola ner", "sakta in", "ge dig nu annars ska du få se på andra bullar"...eller något liknande...

 

Vilken pärla! Vem kan motstå en sådan, jag bara undrar...

 

 

Ja, nu är den tuffa knutten Valdemar och jag, den mesiga spettan, klar för sommarens alla motorcykelturer. Bara en liten, simpel bagatell som jag funderat på: kommer jag verkligen att kunna tränga på mig det slimmade skinnstället eller kommer magvalken att sätta stopp för alla turer på bågen...fast det är väl helt okej att sitta på en campingstol vid vägkanten och räkna bilar också...tycker jag...