Eller hederliga och hederliga, tändstickor av idag kan inte jämföras på en och samma dag med gårdagens rejäla tändningsdoningar. Förr i tiden (?) så var tändstickorna kraftiga och fina, det förekom aldrig någonsin att en sticka gick av i själva tändningsmomentet vilket faktiskt händer titt som tätt när man tänder ett ljus nu för tiden.
När vi var små hade dom vuxna alltid en tändsticksask i fickan. Man kanske skulle tända i pannmuren, gå ner i jordkällaren och lysa upp dunkelheten med stearinljuset eller som hundra gånger per dag, tända i vedspisar och kakelugnar. Mamma Gertrud hade alltid en tändsticka till att känna på potatisen om den var färdigkokt. Potatiständstickan låg i nedersta skåphyllan, kunde användas år efter år efter år...
Man gjorde egna lyxiga örontops genom att vira en bomullstuss på en tändsticka och kunde därefter effektivt rensa ur hela hörselorganet. Man tillverkade skojiga leksaker, som till exempel dom där populära potatisspindlarna. Då man stack i massor av tändstickor runt om potatisen, knöt fast ett snöre i en av stickorna och virade in snöret runt alla pinnarna, ställde sig på en stol och lät potatisspindeln klättra ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar