En kylig dag på Kyls strand...

Nu hade vi äntligen hittat fram till "vår strand" på Österlen - Kyls strand. För tre år sedan var vi här och då hyrde vi en liten stuga alldeles vid havet. Dyrt så man höll på att falla baklänges av förvåning men med tanke på att man kunde se havet från sovrumsfönstret och var dörren öppen hörde man hur vågorna slog mot strand så var det verkligen värt pengarna. Vi kände att vi måste hit igen. Och här är vi nu igen....

Stranden är oändlig och går man en timme längs havet så märks det knappt att man kommit någonstans och det är svårt att veta var man började promenaden man måste helt enkelt ha ett riktmärke. Idag blåste det så att det stod härliga till. Vi hade ett svart regnmoln i hasorna men lyckades så klart att jogga ifrån det. Folk vandrade, flanerade, spatserade, sprang och joggade fram och tillbaka på stranden.

Vi hade snott med oss Kulturtantens och Svågerns sprillans nya solstolar, helt utan att fråga om lov, men man kan verkligen säga att det var ett lyckodrag att vi fick med oss dom.

Efter mycket besvär fick jag tills slut ordning på själva stolsmanövreringen och jag sjönk ner bekvämt och avkopplande och bara njöt av sol och hav. Valdemar påstod att jag föll i sömn direkt men han har förmodligen aldrig hört talas om djup strandmeditation.

Tråkigt nog så hade vi glömt badkläderna hemma och det var väl lika bra det då det varnades för livsfarliga underströmmar som kunde, om det gick riktigt illa, dra med oss ut i Östersjön och det var faktiskt inget som direkt lockade oss.

Personligen klarade jag blåsten tack vare benvärmarna, fleecetröjan med luva och så rullade jag in mig i sportjackan. Man kan helt enkelt säga att jag puppade in mig. Efter några timmar kom jag dock ut ur puppan utvilad, energifylld och alldeles, alldeles urblåst....man kan säga att dagen var fylld av sol, vind och vatten...