Det Pluranska köket

Dagen börjar, tidigt i ottan, med kontroll av utetemperaturen. Man hoppar högt i ullstrumporna och håller nästan på att ramla raklång över den tomma vedkorgen när man läser av termometern. Nej, det kan inte vara sant!! 23 grader kallt. För fjärde morgonen i rad. Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång…

Igår gjorde jag en temperaturinventering, eller vad det nu kan kallas,  i lilla stugan. I köket var det 24 grader varmt. I kammaren blott 16 innan vi satte fart i kakelugnen. På fönsterbrädan 11 grader. På golvet endast 6 ynka grader.  Inte konstigt att det krävs dubbla raggsockor och gosiga ulltofflor på fötterna för att förebygga kallbrand. Så får man också komma ihåg att man måste skrapa insidan på fönstren i kammaren för att över huvudtaget kunna se ut.

Vem tackar nej till dessa gostofflor? Inte mina fossingar i alla fall.

Igår när vi stekte köttbullar kom vi upp i något slags värmerekord, nämligen 36 härliga, varma grader, i köket. Inte långt till feberyrande, faktiskt. Mycket beroende på att när man steker måste man stänga till kammardörren för att inte få all stekos dit in. Vadå, fläkt? Nej, sådan lyx har inte vi. Tok heller. Vi bara vickar upp ventilen ovanför vedspisen lite i hopp och tro att något stekos ska dra upp där. Men tror inte det är så himla effektivt. Det mesta stekoset fastnar i håret, den vackra, välkammade gråkalufsen.

Det är alltså stora temperaturskillnader här hemma. Från blotta sex grader på kammargolvet upp till 36 grader i köket. Inte konstigt då att man i köket kan se folk laga mat med nästan bar överkropp, och då är det ändå inte Plura som står i köttbullsoset och steker, medans det samtidigt sitter folk i kammaren inlindade i tjocka filtar och småhuttrar.

Härligt goda hemgjorda köttbullar

Jag vill inte klaga i onödan, men måste det vara så här fruktansvärt kallt? Ja, måste det vara vinter över huvudtaget? I nästa val kommer jag att rösta på det parti som lovar att ta bort årstiden vinter. Ja, så himla svårt kan det väl inte vara. Det är ju så vanligt i dagens Sverige att dra in på saker och ting. Seså, ett nappatag och slopa vintern och ni har min röst. Jag tackar och bugar i förskott...