Jag gick ensam ner till sjön. Skönt att slippa trängsel, måste jag erkänna. Jag satte mig på bryggan. Tog av mig stövlar och raggisar och doppade ner fötterna i vattnet.
Om någon inbillar sig att benen ser håriga ut, till er vill jag bara säga - köp nya glasögon! |
Efter tio sekunder kände jag att kallbranden drog sig upp mot knäna. Näe, för hundan, jag fick lov att rycka upp fötterna. På med strumporna. Så låg jag på bryggan. Tittade upp mot den blåa himlen. Hörde kluckandet mot bryggan. Blåsten ven genom luften. Tranorna kom flygande och gastade i högan sky. Jag var glad över fleecetröjan som jag i sista stund hade hängt på mig.
Nu är det ju tre ynka dagar kvar till det traditionella vårbadet. Jag låg där på bryggan och försökte stärka mig rent mentalt. Upprepade för mig själv: "Jag är inte rädd, jag törs bada, jag är inte rädd...". Nu längtar jag till den sista april...tror jag...
Å fy farao...skulle inte ens komma på tanken att hoppa i plurret sista april...brrrr...
SvaraRaderaNäe, hur dum får man vara? Men det är ju ett tungt ansvar jag bär på mina axlar. Nån måste ju föra traditionerna vidare. Typiskt bara att det blev just jag...
Radera