Så kom regnet...

Efter veckor av ökentorka så kom äntligen regnet. Under eftermiddagen kom det en och annan regndroppe. Lite då och då. Man tänkte: "Nu börjar det regna!" och så sprang man iväg och hämtade in tvätten. Så slutade det regndroppa och man hängde ut tvätten igen. Och så höll man på i flera timmar. In med tvätten. Ut med tvätten...

På kvällen mörknade det snabbt och så kom det lite mer regn. Inga stora mängder, absolut ingen rotblöta, men efteråt kändes det dock betydligt friskare i luften.

En gång när vi var små så var Pappa Anders inne på logen och byggde våran lekstuga. Då började det spöregna så det stod härliga till. Ja, det var som om himlens portar hade öppnat sig. Klockan närmade sig tolv och då var det dags att gå in och äta middag (middag åt man mitt på dagen och kvällsmat på kvällen, punkt, slut). Man höll tiderna hemma hos oss. Varken jordbävning, snöstorm eller en regnskur satte stopp för det. Pappa slet av sig alla kläderna och knölade ihop dom under armen. Sprang med markvinnande älgkliv upp till gården. Han fick syn på vattenspruten under hängrännan på glasverandan. Ställde sig där och tog en uppfriskande dusch. Han var ju så praktiskt lagd den mannen. Exakt på slaget tolv klev Pappa in i köket. Med torra kläder, vattenkammad och fräsch som en nyponros.



 

Strax innan regnet kom igår kväll så hade jag typiskt nog löpt som en galning med dom tunga vattenkannorna och vattnat absolut alla

rabatter, trädgårdsland och krukväxter. Men man får vara glad för att det fylldes på lite vatten i tunnor och baljor i alla fall. För det blir väl vattning ikväll också. Efter den här sommaren så har vattenkannemusklerna svällt till det tredubbla. Tänk Er Arnold Schwarzenegger och hans muskulösa axelparti. Så ser man ut nu för tiden. Det är bara rutorna på magen som saknas...men dom kommer, bara man väntar tillräckligt länge...håll ut!!!