Utedusch - Gröngölingmodellen...

Jag har i åratal önskat mig en utedusch. Planerat, funderat och filurat. Men har liksom aldrig kommit riktigt till skott. Idag gjorde jag det. Eller det var ju egentligen Butikschefen Valdemar som, efter visst motstånd, satte fart med järnspett, såg och ett rackarn´s gott humör. Jag stod bredvid, gav pigga tips och kontrollerade att allt gjordes efter konstens alla regler. En sådan boss som alla skulle vilja ha...faktiskt...

Som vanligt vill jag skapa av det man har hemma i uthusen. Denna utedusch skulle naturligtvis bli av det allra simplaste slaget. Inte ens en dusch faktiskt, utan bara hink med vatten och skopa. Möjligen kommer anläggningen i ett senare skede att moderniseras med en vattenkanna med snöre att dra i när man vill ha vatten. Valdemar drömmer naturligtvis om att utveckla det hela några snäpp längre. Men en sak i taget.


Valdemar spettade ivrigt hål i den steniga marken. Vi raggade upp några relativt pigga granstammar. Ner med dessa i backen. Enligt beräkningarna skulle det räcka med två sidor. Resten av kroppshyddan kommer att skylas av en yvig gran och från det fjärde hållet har ingen någonsin kommit vandrande, så varför skulle någon göra det nu, kan man undra?

Nu greppade vi ett gäng gamla hässjestörar som stod lutade mot Lilla stugbodväggen. Dessa sågade vi upp i någorlunda lika längder som nu skulle slås fast på några brädor och sedan spikas fast som väggar runt om duschkuren.

Prima hässjevirke. Hämtat ur skogen på, låt mig tänka,
1930-talet. Se så friskt träet ser ut.

När jag nu såg alla delarna fick det mig att obönhörligen tänka på Gröngölingarna. Ja, alla Ni som läst Kalle Anka känner till att Knatte, Fnatte och Tjatte gick i Gröngölingarna, något liknande scouterna, har jag fått för mig. Dessa Gröngölingar sågade ju alltid i stockar och surrade fast dom med rep på alla möjliga sätt. Precis som vi nu hade gjort. Det lät faktiskt helt okej. Inte alla som har en äkta Gröngölingsutedusch heller...eller?

Hässjevirkesväggen drogs fast på duschen. Jag spikade helt snabbt ihop ett golv av några plankor jag hittade. Hämtade ett emaljerat handfat som hängdes på en spik inne i kuren och så fick jag upp en krok för diverse kroppsvårdsattiraljer och så till sist en gammal tvålkopp med en väldoftande lavendeltvål av bästa sort.



Nå, vad tycker Ni? Är det inte en alldeles underbar skapelse? Alldeles ny, fast ändå helt gammal. Återbruk, miljötänk, frisk luft och natur. Detta måste vara den mest ultimata "Gröngölingsuteduschen utan dusch" i hela mellansverige...det känns härligt att få glänsa för en gång skull...

Men den glädjen höll inte i sig så länge. Några gick förbi på vägen och ropade: "Va, kul, har ni byggt ett nytt älgtorn?".

Vadå? Älgtorn? Hur pass oupplyst får man vara i dagens Sverige? Hur oförskämd får man vara? Och hur ouppfostrad? Jag bara undrar. Älgtorn, hmrpf? Vi har väl aldrig någonsin ägt ett älgtorn...och mig veterligen kommer vi aldrig någonsin att skaffa något heller...så det så...