Att sätta en rova...

Ja, jag vet att det inte är säsong för att sätta rovor så här års men det var en annan slags rova jag satte häromdagen. Jag druttade helt enkelt omkull. Hel och hållen, så stor jag är. Jag höll på med grundmålandet av takbrädorna och råkade falla som en fura över, vår smarta brädtravningsanordning, ett 40-tal utstickande pinnar. Jag satte mig med en rediger duns på brädtraven. Med ett efterföljande, egendomligt, litet knak...

Suddigare än vanligt, tror jag...

Jisses Amalia, jag hade satt mig rakt på mina glasögon. Oooppss! När jag lyfte upp ändalykten låg mycket riktigt glasögonen där men i en helt annan form än vanligt, kände knappt igen dom. Sneda skalmar och helt förvridna. Jag borde fixat den där senilsnöret som jag pratat om medans tid var. Jag borde inte gått och drällt med glasögonen både här och där. Jag borde helt enkelt tänkt efter, före...

Jag vred till glasögonen så att jag åtminstone fick på mig dom. Visst satt dom lite obekvämt men nog kunde jag skymta lite grann genom glasen i alla fall. Utmärkt! Jaha, så nu är jag inte bara lönnfet, nervsvag och nästan okysst, jag är vindögd också. Denna dagen ett liv...