Det är en hyacint utsprungen...

Nu vill jag redovisa resultatet från min hyacintodling och därmed mitt bidrag i Kulturtantens och min hyacinttävling. Tro det eller ej, men en vacker onsdag så sprack löken upp och fram knoppades små hyacintblommor. Hoppas jag på i alla fall...

Vet dock ej när själva härligheten är helt uppe, kanske i mitten av januari. Ja, i varje fall med tanke på den hastigheten som hyacinten kommit så här långt med. Men vem vet, den kanske spurtar på riktigt duktigt, och liksom vill vinna ett spurtpris typ Evertsberg eller nåt sånt, och redan vid lunchtid på annandagen kanske den är framme...

Men det är roligt att se hur pass framåtskriden ens odlingsförmåga är. Jag säger bara det, vilka möjligheter...

Så bara några ord om min amaryllis som jag hade hoppats så mycket på. Det växte upp långa gröna blad och jag var ju så himla glad över det, så fick jag pigga tips av bloggen Mariehem i Skåne (se vår blogglista), som är värsta blomexperten, som skrev att jag måste klippa av bladen för knoppen skulle nämligen komma först. Aldrig i mitt liv, tänkte jag. Redan nästa morgon när jag kom ner i köket uppmärksammade jag att bladen var borta. Jag hoppade och skrek en lång stund och skyllde först på Valdemar och sedan på råttorna. Men när jag kom närmare såg jag att bladen liksom helt slappt vikts ner mot krukan. Dom var ju så långa och fina men också så fruktansvärt slaka. Så då blev jag ju tvungen att klippa av dom ändå. Inga knoppar växer tråkigt nog upp men dom förbenade bladen envisas med att nödvändigtvis spira upp. Jag klipper av och bladen växer upp...jag klipper, den växer...

Ser ganska torftigt ut men man kan ju inte få allt här i världen...jag hejar på i min ensamhet...opp amaryllis...vakna min lilla...! Nu återstår frågan, vem vann egentligen tävlingen?