En gammal, hederlig ljusvärmare...

Fast egentligen är den nog inte så gammal, just denna skapelse. Eller, vad vet jag om det? Kan hända så framfördes precis sådana värmare redan på 1800-talets mitt? Fast jag blev varse om denna modell bara för någon vecka sedan, faktiskt. Det var Storasyster Yster, ja, just det, hon med ljusstöpningskursen, som satte mig i lära i ljusvärmarstickandets konst. Jag fick nämligen i pauserna i stöpandet sticka mig en proper värmare till dom hemstöpta ljusen.

Här har dom gamla kulljusstakarna blivit uppdressade...

Garnet var av, vad jag kallar i alla fall, öglemodell och ganska svårstickat. Särskilt för en annan stackare som annars bara stickar med fulgarn. Helt plötsligt hade man dubbelt upp med maskor på stickorna. Då hade man helt enkelt, utan att tänka på det, lyckats haka upp ett stort antal öglor, men det gick ganska lätt att snörpa ihop öglemaskorna till exakt rätt antal, man är ju inte född i farstun heller. Efter ett tag så lärde man sig den rätta tekniken och stickandet gick som en dans.

Ystersystern hade snappat upp denna ljusdekorationsvariant i någon tidning eller något sådant och hade genast anammat idén och tack för det säger jag bara. Här har jag prytt Farfar Hermans ljusstake i tenn med dom oerhört praktiska ljusvärmarna. Borde nog plocka fram ett par av mina egna ljus, även om det blir motvilligt. Ska sanningen fram är välan inte ljusvärmarna av direkt eldsäkert material men vad gör det, jag kommer ju ändå aldrig någonsin att sätta fjutt på dom hemstöpta ljusen.

När jag ändå var i farten så piggade jag upp en av dom röda trähästarna med en riktigt fräsig maggördel. Ja, vad gör man inte för konsten...

Hela byn delades genast in i två läger, för visst går åsikterna isär. Är det snyggt eller är det inte det...