Från 0 till 100 på 7 minuter

Har nu flyttat dottern och hennes bohag. Att flytta är en dryg historia.Tänk så mycket saker man har som man inte hade en aning om att man ägde... Efter att ha slagit in, packat ner, emballerat, burit ner från gamla bostaden och burit upp i nya lägenheten en hel dag är man ganska mör. Förslaget att åka till det Stora möbelvaruhuset och inhandla en soffa togs emot med stor glädje. Såg framför mej hur vi sakta släntrade genom varuhusets labyrintliknande försäljningsyta, provsatt några fåtöljer, provlåg en och annan säng och bara kollade in vad som stod till buds. Ser i drömmen hur vi kom fram till cafeterian köpte en godbit av något slag och till den en god kopp kaffe och bara satt ner och vilade oss och tittade på folk. Kära nån, så fel man kan ha... 

Sju minuter, ja, högst sju minuter tog det att susa igenom denna gigantiska möbelaffär, hann varken sitta eller ligga på den minsta lilla möbel, nej, jag såg inte ens skymten av några möbler... Men med oss ut fick vi en cerise soffa, en duschdraperistång, en besticklåda och en pall, vet inte riktigt hur det gick till men fort gick det... In med allt i bilen och hem igen. 

Soffan var förpackad i tre gigantiska emballage, hur vi fick in dom paketen i dotterns minimala hiss är för mej oförklarligt, fyra dubbelvikta kaffefilter och hissen är proppfull... Möjligtvis, kan det vara detta som kallas julrusch...