Dubbat och klart...

Jag vaknade den allra första morgonen 2015.  Det kändes som om jag blivit överkörd av tåget under natten. Axlar och armar var stela och ömmade riktigt ordentligt och lårmusklerna kändes synnerligen trötta och svaga. Jisses, vilket party vi måste haft i natt, tänkte jag först, men kom så ihåg att jag somnade till långt innan midnatt och liksom bara vaknade abrupt till när alla nyårsraketerna brakade loss. Nyårsraketer mitt ute i skogen, jo, då, det var allt stadsfolket ute i fritidsstugorna som gick loss på smällarna så det stod härliga till. Vi andra simpla lantisar håller ju till godo med att vifta med några tomtebloss och kommer i stämning direkt...

När jag sedan kom riktigt till sans insåg jag direkt var som var roten till det onda. Det var ju motorcykelfärden igår som satt sina spår i ens gamla, trötta kropp. Motorcykelfärd, kanske någon tänker, i december? Ja, vi tog en tur Valdemar och jag. Vi måste nästan vara världsmästare, ta en tur på hojen på nyårsaftonen, ja, jag säger då det...men det är alltid roligt att kunna briljera...

Som Bambi på hal is...en riktig rysare...

Men färden blev inte så lång och jag fick inte ens sitta på motorcykeln. Nä, nä, jag fick springa bakefter och skjuta på. Va?! Ska sanningen fram skulle vi bara baxa in motorcykeln från firmabilen till lagården där den ska få övervintra bland loppissaker och annat skräp. Eller bara och bara, en mc väger en hel del och sladdar lätt på en snöklädd lagårdsbacke.

Träningvärk, det är grejer det. Man minns tillbaka på den tiden då man tränade och tävlade mest hela tiden. Hur det kändes efter ett litet träningsuppehåll, hur underbart det kändes efter första passet, vilken underbar träningsvärk. Nu hade ju mitt träningsuppehåll råkat bli alldeles sjusärdeles långt kanske därav dom kraftiga känningarna efter mc-turen men lite muskelvärk sitter aldrig fel, man känner ju att man lever liksom.

Och det är precis så hela 2015 ska bli. Träningsvärk både morgon och kväll. Motionerande både högt och lågt. Men även avslappning och carpe diem och allt det där Ni vet som är så himla nyttigt. Jaje, men...så ska det bli...Kulturtanten ligger i startgroparna och jag skulle inte förvåna mig om hon lade sig med träningsskorna på direkt i sängen igår kväll. Själv så har jag varit uppe med tuppen och dubbat powerwalkingskorna med rejäla halkskydd och isdubbarna hänger redan runt halsen.

Annars kan jag bara tillägga att jag skaffat mig en ny karl så här lagom till årsskiftet. Jag bytte nämligen ut Butikschefen Valdemar mot Pensionären Valdemar. Ja, har man inte hört att ombyte förnöjer...och även han är utomordentligt pepp på ett sunt och nyttigt leverne...nu gäller det bara att leta fram instruktionsboken i yoga och så damma av spikmattan...