Nötknäpparsviten...

Dag efter dag sitter vi här vid köksbordet, Valdemar och jag, med ett korsord och en kopp kaffe medans radion skrålar glatt (?) från P1. Då och då kikar vi ut mot fågelbordet och rapporterar senaste nytt. Eller rättare sagt så är det Valdemar som rapporterar för jag sitter ju liksom med ryggen åt fågelskocken och man blir något så vansinnigt stel i nacken om man ideligen ska vända sig om för att beskåda livet och levernet i fågelholken.

Alltså lyssnar jag på hans ivriga kommentarer: "Nu sitter det fyra talgoxar och äter!" eller kanske "Nä, men jisses, nu är det tre domherrar i syrenbusken!" Och jag hummar lite så där lagom intresserat: "Jaha, säger du det!" eller "Åhå, det hade man aldrig kunnat tro!"

 

Så i förmiddags hoppade han högt och tjoade och flaxade med armarna: "Milda makter, nu försöker ekorren trassla sig in i fågelmataren!" och jag svarade lite lätt uttråkad: "Ja, där ser man!" Men försökte sedan dock visa lite intresse och gav förslag på att lägga ut hasselnötterna som vi inte orkade knäcka till jul. Fast sedan tänkte jag efter: "Fast en ekorre kanske inte kan ta sig igenom dom hårda skalen!" men då gapskrattade Valdemar: "Har du någonsin sett en ekorre med nötknäppare?"

Jag svarade inte på denna illmariga kommentar men sedan helt plötsligt undrade Valdemar var nötknäpparen var men hur vi än letade så hittade vi ingen. Lite försiktigt föreslog jag en vitlökspress i stället men då slog Valdemar bakut: "Vitlökspress, det var det dummaste jag har hört..." fast några minuter senare satt han där ändå vid köksbordet och knäckte hasselnötter så det stod härliga till...med vitlökspressen och skrattade så gott...

Aldrig någonsin skulle jag ha kunnat tro att jag skulle kunna orda så mycket om några sketna vinterfåglar...men dag efter dag efter dag så bara fortsätter det...kan det ha något med åldern att göra månntro...