Livet är som en påse...

En rejäl gottispåse kan göra under med en trött kropp! För även om man råkar köra den gröna linjen så får man faktiskt synda lite då och då genom att sätta i sig en stor påse med godis. Det är till och med riktigt välgörande för både kropp och själ. Det kan jag säga av många års erfarenhet. Faktiskt...

Mitt stora problem är att dagens godispåsar har blivit så fruktansvärt små. Hur tänkte godispåsfabrikanterna där egentligen? För hur i all världen ska man få plats med den sedvanliga mängd godis som man bör få sig varje vecka i dessa små påsar. Kanske pytsa i flera av dom små godispåsarna och försöka hävda att man ska ha barnkalas. Eller hur gör man...

Jag drar, tro´t eller ej, ofta en vit lögn inför Valdemar om att jag har ett viktigt ärende in till stan och kastar mig så i bilen och drar iväg innan han ens hinner blinka. Väl inne i affären köper jag godis som jag fullkomligt mular in hela vägen hem. Där hemma möts man av Valdemar som genast frågar: "Köpte du inget godis?" varvid jag svarar helt snabbt: "Nej, tänk det glömde jag helt bort!" och försöker att omärkt svälja den sista godisbiten innan jag blir påkommen.

Ska sanningen fram så hör jag på kvällarna, när jag smugit upp för den branta vindstrappan, hur något prasslar nere i kammar´n och jag har som av en händelse hittat Valdemars hemliga gömma, bakom den åtråvärda whiskysamlingen, - en rejäl hög med lyxig finchoklad. Så vi har väl alla våra små egenheter...