Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 21 februari 2015

Vanttapp...

Som alla tidigare år så har jag tappat bort alla mina vantar. Ibland glömmer jag bägge vantarna någonstans, vet verkligen inte var. Andra gånger tappar jag bort bara den ena, vilket är lika irriterande det också...


Just nu idag ser vanttillgångarna ut så här, ynka tre stycken vantar kvar. Men väldigt olika i både färg och form. Men å andra sidan måste vantar vara lika?
 

Visserligen har jag en vänster och en höger tumvante kvar men dom är inte lika på nåt som helst vis...


Denna kombination skulle ju också kunna funka färgmässigt men en finger- och en tumvante känns så där...


Bara att plocka fram garnet och stickorna som bara legat där i korgen och bidat sin tid...


Tittar i vantstickarboken för att få lite tips. Här en sida med udda vantar men det känns som om jag redan är ägare till alltför många sådana redan...


Broderat? Ja, dom blir nog färdiga tidigast hösten 2017 så dom går fetbort. Det kanske blir som i sagan, "Det bidde inga vantar det bidde bara en tummetutt"...
Kulturtanten

4 kommentarer:

  1. Ja du det där känner jag igen. Det är samma här.
    Skulle jag sticka så skulle det inte ens blir en tummetutt. Jag kan bara inte!
    Virka går lite bättre.
    Ha en skön helg
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker att sticka vantar är ganska kul i alla fall den första. Vante nummer två brukar ta betydligt längre tid på sej.

      Radera
  2. Visst är det helt märkligt att man blir av med EN hela tiden! Ett år köpte jag tio svarta fingervantar. Då gjorde det inget om det försvann en och annan:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken strålande idé att köpa väldigt många likadana vantar. Då märks det nästan inte alls att en och annan försvinner.

      Radera