Så kom dagen då jag baxade fram laggarna...

Jag hade ju verkligen tänkt strunta i det där med skidåkandet i vinter (precis som förra vintern), trots att man läser hela tiden i bloggarna om underbara utflykter, härliga träningspass i snön och hur alla tankar energi i solen. Men jag vet ju precis hur jobbigt skidåkandet egentligen är och att jag personligen bara dräneras på energi, ja, jösses, vad hopplös jag är. Men förmiddagen bjöd på makalöst solsken, ljuvlig fågelsång, gnistrande snö och jag kände mig faktiskt riktigt på hugget. Fram med skidor och stavar och bara snöra på sig skidpjäxorna.

Jag visste redan när jag började att detta skulle komma att handla om ett massivt träningspass och definitivt ingen dans på rosor men det var inget som berörde mig direkt, just då i alla fall. Men alla som trampat upp ett skidspår på ett halvmeters snöunderlag vet att det verkligen kan kännas. I både kropp och själ. Och sätta spår i en labil och svag liten människa...

 

För att verkligen pigga upp mig och också för att piffa upp mig till det yttersta så hade jag letat fram den gamla mössan som alla, som körde skidor nere i byn, hade på den tiden. När dessa huvudbonader kom i ropet, tidigt sjuttiotal om jag minns rätt, då satt alla stackars mammorna vid köksbordet och stickade så garnluddet ven genom luften. Mamma Gertrud hade ju bara oss flickor att sticka till, plus Pappas och så Mammas egen mössa då. Men det fanns familjer med flera barn och jisses hur dom mammorna fick slita.

Jag hade inbillat mig att med den mössan på huvudet skulle jag verkligen hamna åtskilliga år tillbaka och få in den gamla vanliga skidåkarkänslan. Och mycket riktigt, så blev det. Jag var lika slak i armarna, skidorna var lika bakhala och jag ville ge upp redan efter femhundra meter. Jag pulsade på i snömassorna under stor ansträngning och spurtade så äntligen över mållinjen uppgiven, genomsvettig och fruktansvärt utmattad.

Nästa dag vaknade jag upp med trötta, långa armar, ömmade lårmuskler, förmodligen typ lårkaka, det som är så himla populärt i sportsammanhang plus strama, onda ljumskar vilka kändes som om jag tränat på att gå ner i spagat en hel dag vilket jag absolut inte hade gjort. Men det är klart att det ska kännas ordentligt i kroppen efter ett rejält träningspass...och att skidturen bara tog fjorton minuter det är ju inget som någon över huvud taget behöver få reda på...

                                                                Lilla gummann