Förringa aldrig ett skavsår...

Någon kanske hörde talas om hur Valdemars startade sin motionskarriär för någon vecka sedan. Superhäftiga träningsskor, slimmad, läcker träningsdress och så bara ut på banan. Efter 800 drabbades han av skavsår, linkade hem och där fick han åtnjuta en gammal beprövad, hederlig skavsårsbehandling - färska ägghinnor. Och så trodde vi allihopa i familjen att allt skulle vara frid och fröjd...

Men så blev det inte alls. Det mesigt lilla skavsåret växte till ett horribelt stort köttigt sår. Foten svällde upp och vi fick med alla slags medel försöka styra upp inflammationen. Valdemar låg däckad i kammarsoffan och blev helt enkelt tvungen att titta på skid-VM var eviga dag, stackars man, medan jag bytte bandage och serverade kalla fruktdrinkar. Jag låg sömnlös nätterna igenom och tänkte förtvivlat: "Jösses, jag har förgiftat Valdemar med livsfarlig ägghinnebehandling!" och dagtid gick jag som en utmattad zoombi och bad till högre makter att sjukdomens förlopp skulle vända.

Det kommer nog att dröja länge innan Valdemar tar upp motionerandet. Synd på dom fina nya träningskläderna...tycker ju jag...men han lovar att göra ett nytt försök efter midsommar...