När man ser världen med andra ögon...

För ett par veckor sedan så for Valdemar och jag iväg för att prova nya glasögon. Jag har ju visserligen bara läsglasögon men kände att det var dags att kolla synen. Vi hamnade hos en sådan trevlig optiker med skojfrisk och glad personal. Optikern var rak på sak och påstod att jag knappt klarade synprovet för bilkörning och då genast förstod jag ju varför jag känt mig så förvirrad och smått galen bakom ratten.

Jag skaffade nya läsglasögon och ett par att ha när jag ser på tv och kör bil, fast helst inte samtidigt då. Fast risken är ju inte så stor då jag inte har någon teve i bilen. Valdemar fullkomligt slängde dom en hel drös glasögon efter. Vanliga progressiva glasögon, solglasögon med samma slipning och så fick han hux flux ett par läsglasögon också.

I fredags var vi och hämtade glasögonen och provade in dom. Jösses Amalia, när jag tog på mig bilkörarglasögonen så öppnades en helt ny värld för mig. Allt var så tydligt och fint. Härliga färger, skarpa konturer och ja, allt var bara sååå himla vackert. När jag satt i bilen så kunde jag inte bara se bilarna på flera hundra meters avstånd, jag kunde också på femtio meters håll registrera deras däckmönster och också kontrollerna mönsterdjupet. Jag kunde också konstatera att den vattenkammade mannen i den rostiga Opeln hade fått tre hårstrån på fel sidan benan.

Läsglasögonen kändes lite svårare att vänja sig vid faktiskt. Kände mig lite yr och ranglig när jag tog på mig dom. Jag satt en lång stund på köksstolen och höll i mig för kung och fosterland för att inte falla av stolen. Men tack och lov så trappades den yrseln av...

Valdemar blev så förtjust i sina nya solglasögon så han ville aldrig ta av sig dom. Han inte bara skyddades från solen, han såg ju bra också och dessutom så såg han oemotståndligt tuff ut...grrrr...

Jag går här hemma och byter mellan glasögonen stup i kvarten, står som en dåre och famlar i luften, njuter av detaljer, gläds över alla klara färger och känner mig nästan som pånyttfödd....och hur det blir med bilkörningen det återstår att se...mirakel är ju inte så himla vanliga...menar jag...